Leta i den här bloggen

onsdag 26 augusti 2015

Förstår du vad du läser?



Chrys C. Caragounis är en helt okänd man för mig och jag har aldrig vad jag vet varken läst något av honom eller hört om honom. Men han är i alla fall teologie doktor och Professor emeritus vid Lunds universitet. Han har utforskat antiken och Nya testamentets grundtext i över 40 år. 

Förstår du vad du läser? är ju förstås en bok som handlar om det han forskat och arbetat med under sin karriär. Men den är vaken tråkig eller svårläst utan uppmuntrande för den som vill fördjupa sin bibelläsning och förståelse av det man läser. 
Han talar om vad som är den kristna trons väsen och unika karaktär. Han visar på att judendomen och kristendomen är två helt olika religioner fast de står nära varandra. Han visar hur revolutionerande Paulus var i mycket av det han skrev för att påvisa denna skillnad och till och med visar att för Paulus var judendomen en vantolkning av GT, medan kristendomen är uppfyllelsen av den sanna intentionen och innebörden hos GT. 
Han visar också på hur mycket Paulus, Lukas och de andra var kunniga i hellenistiska läran och kulturen och han tar läsaren med i olika tolkningsprinciper och funderar över hur vi tolkar olika saker i Bibeln. Hur fel man tolkat olika saker då man inte känner till historia och vad olika saker står för. Han är också in på hur vi ska förstå liknelser, allegorier och typologi. Han betonar även vikten av sammanhanget där en bibelvers finns och varnar för lösryckta verser som man tar till sig och lever på fastän Gud även kan tala till oss på det sättet och många andra sätt. 

”Antingen är NT och har alltid varit Guds Ord, eller är det inte det och har aldrig varit det. NT kan inte vara Guds Ord vid ett visst tillfälle och inte vara det vid ett annat tillfälle!” För att citera en av många bra saker han säger i boken. 


Omdömet av boken är: Läsvärt, läsvärt, mycket läsvärt. 

onsdag 19 augusti 2015

Bonhoeffer





Det här är en riktig biografi. Det börjar med Dietrich Bonhoeffers föräldrar och hans barndom, ungdom och studieliv. Sedan få vi följa hans liv fram tills han avrättas den 9 april 1945. 
Eric Metaxas förmår beskriva Bonhoeffers liv som präst och anti-nazist och hur hans tänkande och tro formades under hans korta liv. Han förmår också sätta in Bonhoeffers liv i det större sammanhanget. Första världskriget och det storpolitiska spelet som föregick det och hur det var i Tyskland fram till att Hitler tog över makten, började förändra landet och andra världskriget och dess grymheter. 
Bonhoeffer var också spion och motståndsman och en av dem som försökte lönnmörda Hitler i det så kallade 20 juli-attentatet. Bonhoeffer grips av Gestapo, hamnar i koncentrationsläger och avrättas endast 39 år gammal. 
Många känner också Bonhoeffer från hans idag klassiska böcker Liv i gemenskap, Efterföljelse, Motstånd och underkastelse och Alltid hos dig.

Dietrich Bonhoeffer liv och verk tycks aldrig sluta fascinera människor men så har han ju skrivit odödliga böcker. 

måndag 17 augusti 2015

Bo, Bo och Bo

När jag som yngling hade börjat upptäcka den litterära världen och läste författare och poeter jag hört talas om eller läst om så var Bo Bergman en av de som tidigt kom med.
Jag vet inte varför men förmodligen fann jag hans böcker på antikvariat och jag minns att jag fascinerades av att han blev nästan hundra år.
Bo Bergmans poesi hör till den som var med och introducerade mig till poesins värld. Han var en poet av sin tid och sin tradition.
Dessvärre så är det mycket länge sedan jag läst honom.



För evigheten

Det sitter en ung poet
och skriver för evigheten,
och blodet hettar och jäser
i ådrorna på poeten.
Men bakom hans rygg
står skugga vid skugga
av hundratals glömda
och världsberömda
poeter som ingen läser.

ur Bo Bergmans Kedjan från 1966






Bo Carpelan återkommer jag ofta till. Jag vet inte vad det är med hans poesi men den är tilldragande och spännande.
Carpelan själv var inte speciellt religiös men jag upplever många av hans dikter som djupt andliga. De talar andliga sanningar.
Men en stor poet har ju djup i sin poesi. Poeten skriver sin dikt med en tanke och känsla han har och varje läsare tolkar den efter de upplevelser och referenser hon har av livet. Och dikten är lika sann och lika rätt för alla.
Jag tar mig gärna ann Carpelans poesi och har behov av att läsa honom ibland.


Den isbundna marken                                    Sök tonen
bär inga tecken på vår.                                   vänta
Snön drar som rök förbi                                  lyssna till regnet
den mörka tidens                                            innan det faller
milda gråljus.


                  ur Bo Carpelans I det sedda från 1995




Bo Setterlind har följt mig många år. Han har skrivit sångtexter, berättande dikter, dikter och mycket mer. Någon gång har han varit obegriplig men oftast berörande.
Han har förmodligen gjort sig odödlig med sin dikt Döden tänkte jag mig så.
I motsatts till Bo Carpelan så har Bo Setterlind alltid haft en stark bekännelse. Hans kristna tro har präglat mycket av det han skrivit och därmed berört många.
Men han har också varit folkkär och skaror har dragits till de tillfällen då han uppträdde med sin poesi.
Jag själv sätter mig nu som då ner och njuter och låter mig gripas av någon av hans diktsamlingar.

Karlavagnen

Karlavagnen är mycket nära,
den står alldeles om hörnet,
jag undrar, vem som ställt den
där.
Kanske någon, som känner sig hemma
här
och som tänker stanna,
tills dagen gryr.


Det rätta svaret

Himlen har landat
på ett grässtrå,
därför darrar det.



                                                                                   ur Bo Setterlinds Stryk molnet från din panna från 1992

lördag 8 augusti 2015

Hemlig dagbok



Tog en gammal goding i min hand då jag begav mig ut på en liten resa.

Adrian Plass´ he(m)liga dagbok (1991)var ett kärt återseende. Man blir glad av att bara se den. Har än en gång fått skratta mig igenom boken.

Jag minns då den kom på svenska 1991. Den blev omdiskuterad som få andra böcker. Endel tyckte den var avskyvärd och sådär fick man väl inte skämta om tron och kyrkan. Andra igen tyckte den var det bästa som hänt på år och dagar.

Jag hör till den senare kategorin. Det är engelsk humor då den är som bäst. Den är träffsäker i hur människor kan tänka i sin tro och om sin tro. Den är bedårande i sin beskrivning över människors vilja att göra gott och göra rätt. Den är avslöjande i hur de troende kan fastna i sitt tänkande och i sitt handlande. Det är glädje, kärlek, sanning och befrielse att läsa boken.

I ren glädje så nappade jag åt mig också uppföljaren Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok (1996) 

Adrian Plass är en uppskattad skribent och talare. Han har många böcker bakom sig både i humorklassen och i den mer seriösa.




onsdag 5 augusti 2015

Han tog kål på mina fördomar



Det är roligt då man gör fynd. Det är roligt då man fyndar sådant som tagit kål på ens fördomar.

Jag har en god vän som gärna ville introducera mig i amerikansk skönlitteratur och som bland annat tyckte jag skulle läsa Paul Auster.
Nja, det lät inget vidare. Jag hade ju läst Mark Twain, William Faulkner och John Steinbeck men modernare författare skulle det vara något? Jag vet inte inte varifrån fördomarna mot amerikanska författare av nutid planterats i mig, men säkert hade det att göra med att gör man action rullar och tycks ha en annars ytlig kultur varför skulle det då skrivas något av värde? Det var så jag tänkte då.

Men så läste jag en intervju med Paul Auster och så hittade jag ett par böcker av honom på loppis och gav honom en chans. Tur att jag gjorde det. Han är en mästerlig berättare och jag stortrivs i hans sällskap. Idag tar jag vara på allt jag hittar av honom och min fördom mot amerikanska författare grusades totalt i Austers sällskap.

Jag hade den stora förmånen att för ett tag sedan att hitta en äldre bok, Månpalatset, av honom och den var en lika glädje full och njutbar läsning som alltid med Auster. Boken handlar om Marco Stanley Fogg som kommer till New York 1965. Sin far har han inte träffat, hans mor dog när han var elva år, och han har uppfostrats av sin morbror Victor. Han hamnar efter Victors död i fattigdom och ensamhet, men hittar kärleken och får jobb hos en märklig man i rullstol...

Det är som vanligt med Auster en mycket märklig men fascinerande historia som han berättar och han knyter ihop allt beundransvärt.

lördag 1 augusti 2015

Fåglalåt


Egentligen vet jag inte när och var och hur jag fann och började fascineras av Gunnar Brusewitz. Det enda jag vet är att det har skett. Det är hans teckningar och målningar som jag fastnat för. Jag kan länge sitta och se på en teckning eller målning och bara låta mig beröras av den. Fråga mig inte varför.

Jag tror ofta att det är så att vi bara fastnar för en teckning eller målning eller en konstnär och hans/hennes verk och vi kan inte alltid förklara varför. De har bara det där oförklarliga extra.

Sedan en tio femton år tillbaka så har jag köpt alla böcker jag hittat av Gunnar Brusewitz. Med dem har jag upptäckt att han också är en underbar skribent. Han har inte bara tecknandes och målandets gåva utan även skrivandets.

Boken Fåglalåt som jag nu senast suttit och läst så handlar om små fåglar. Svalorna, Sånglärkan, Staren, Talgoxen och många många till. Det underbara är att man blir presenterad en underbar teckning och sedan en berikande text om fågeln. Gunnar kan berätta om de första anteckningarna som gjorts om fågeln och det kan vara från 1600- och 1700-talet som de anteckningarna gjorts. Han kan också hänvisa till en dikt som beskriver fågeln. Han berättar också om fågelns liv, sång och läten och allting med en lätthet och skönhet som gör att man längtar efter att få lära sig om dessa fåglar och börja spana efter dem.