Leta i den här bloggen

torsdag 30 mars 2017

Markus av Trolyrien


Det är roligt att få upptäcka något nytt. Att få finna ett förlag Pärlan Förlag som jag inte kände till och att få en fantastisk ungdomsroman att läsa från nämnda förlag.

Markus av Trolyrien är en underbar fantasy berättelse fylld av spänning, intriger och alla möjliga underliga figurer både onda och goda. Det finns enorma blommor, fjärilar så stora att de flyga med oss människor på ryggen, folk som lever inne i bergen, kungar, prinsar, drottningar, prinsessor, eremiten, profetior, gåtor, lögner, ondska och krig.
Men för att ta det från början. Markus ligger på sjukhuset efter att ha brutit armen och benet i skidbacken. Han väcks av en främmande kvinna som är lite underligt klädd och som kallar honom prins Albrak....

Den egendomliga kvinnan heter Diomeda och det är hon som tar med honom till en annan värld där de påstår att han är Valariens försvunne prins. Snart dras han med i ett hisnande äventyr där många minns Kung Josua och hans tid. Kungen som försvann. Markus är svärdbäraren och svärdet Poterovix är ovärderligt då det gäller att slåss mot alla de ondskefulla figurer som han möter. Likaså Kraftens svärd som han har då han slåss mot sjömonstret Leviatan.
Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft, är det ord Markus tänker på då han svingar Kraftens svärd. Likaså finns det andra visdomsord han tänker på i farofyllda svåra situationer "Sanningen ska göra er fria."  "Sök så ska du finna".

Joseph A. Davis är en man med en enorm fantasi. Han har verkligen fått till en fantasy roman det svänger om. Så helt oväntade saker sker. Som att när de spottar på varann så visar de högaktning och att de som står inför kungen kastar frukt på honom när de gett sin version av det de står anklagade för och han ska göra ett domslut. Alla djur och monster och figurer och landskapet de befinner sig i...

Det här är den bästa ungdomsroman jag läst på länge. Det var sorgligt att den tog slut. Jag väntar på en ny. Låt dig inte avskräckas för att det är en ungdomsroman den kan läsas av alla.

Man kan läsa mera om Joseph A. Davis och Markus av Trolyrien på författarens hemsida:
www.josephdavissite.wordpress.com/markus-av-trolyrien

Vill du få tips om fler barn och ungdomsböcker gå in på Pärlan Förlag:
www.parlanforlag.se

fredag 24 mars 2017

Gömmer mig i ljuset



 Rifqa Bary lever sina första år på Sri Lanka. Familjen är en konservativ muslimsk familj där pappan är en framgångsrik affärsman och har en ansedd position i moskén.
Familjen kommer dock att flytta till USA och även fast de lever isolerat och bara umgås med andra muslimer och är i moskén så får Rifqa kontakt med andra ungdomar och de tar med henne till en kyrka. Snart växer en tro fram hos Rifqa då hon ser hur kärleksfull relation de kristna har till Gud och varandra. Hennes religion bjöd bara på hårda lagar och hon levde i ständig rädsla för sin pappa och äldre bror.
När hon är sexton år så får hennes familj reda på att hon blivit kristen och hennes far och moskén ska ta hand om henne. Den hederskultur hon lever i är skoningslös och hon vet att deras "ta hand om" betyder att hon ska dö.
Hennes enda utväg är att rymma och det gör hon. Men snart så vet de ändå var hon är och rättegångar börjar som drar ut på tiden och hon hinner fylla arton år och i.o.m. det blir hon en fri kvinna. Den glädjen grumlas av att hon just fått veta att hon har cancer och inte har många månader kvar att leva.

Det är en helt otrolig historia som Rifqa berättar. Man kan inte i sin vildaste fantasi tro att unga människor kan måsta gå igenom sådana här saker som hon fick gå igenom. Men lika fascinerande är att hon fann en sådan otroligt stark tro och gemenskap med Gud och fick uppleva hans tröst och ledning i allt det hon gick igenom.  

torsdag 16 mars 2017

Guds Ord räcker




Det första då det gäller Anders bok är att den är ärlig och att han har funderat igenom vad den katolska läran säger om olika saker.
Anders är mycket kunnig i kyrkohistoria och kan utifrån det göra en mycket saklig genomgång av och skillnaderna mellan vad evangelisk tro, romersk-katolsk och Bibeln säger i olika lärosatser.
Att Anders känner och är god vän med många katoliker ger en extra tyngd åt boken och han försöker ge en klarhet i de frågor som skapar kontrovers och ibland en förvirring.

Han inleder med att berätta om allt det som förenar de evangeliskt kristna (lutheraner) och katoliker.
Sedan tar han upp hur man ser på Bibeln. Är Bibeln högsta auktoritet eller är det traditionen? Står Bibeln över kyrkan eller kyrkan över Bibeln? Hur kom Bibeln till? Anders menar och vill visa på att de läror och uppenbarelser där romersk-katolska kyrkan hamnar snett bygger nästan alltid på traditionen, inte på en sund bibelläsning. (Han blundar inte för att det inom den evangeliska delen av kristenheten också sker sådana saker)
Han tar sedan upp frågan om den romersk-katolska kyrkan är den enda kyrkan och är påven och kyrkan verkligen ofelbara. Sedan har vi ju det här med Maria dyrkan, att tillbe henne och den plats hon fått inom tron. Han vill dock påpeka att det finns många katoliker som inte alls godkänner att man ber till Maria och det finns till och med katoliker som motarbetar den läran.

Hur ser den romersk-katolska läran om dödssynd och lindrigare synd. Vad betyder skärseld och avlat, och ska man be för de döda och ber helgonen verkligen för oss? Det här är de vanligaste frågorna som jag tror många ställer sig och funderar på. Anders Gerdmar har med sin bok Guds ord räcker gett en bra vägledande bok in i vad den katolska kyrkan lär i olika frågor och den är ett bra underlag för diskussioner och för att läsa vidare om man så vill.

Anders Gerdmar är teol dr och docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet, samt grundare av och rektor för Skandinavisk teologisk högskola. Han är också internationellt verksam som forskare, författare och lärare, och undervisar och predikar med ett grundläggande och enkelt budskap om biblisk tro, församlingen och livet i den helige Ande.

tisdag 14 mars 2017

Kärt återseende



                                                              Kärt återseende

När jag satt en stund, mellan två kapitel i en bok, och funderade och lät blicken svepa över bokryggarna i biblioteket så hamnade jag tillbaka i tiden i mina funderingar. Tillbaka till den tid då jag just hade börjat min pastorsbana. 
Jag minns hur Bibeln (och andra böcker) bara öppnade sig, det var roligt, det var givande, det fanns en passion, en glöd och allt var så fascinerande och intressant. Varför då, varför inte nu?
Vad hade jag förlorat på vägen, vad har hänt? eller finns allt kvar? 
Egentligen tror jag inte att jag har förlorat så mycket. Den passion och glöd som då fanns så lade en god grund så att jag nu kan vandra vidare i mitt läsande av Bibeln (och andra böcker) och förstå berättelserna och händelserna på ett djupare plan. 

Det som förundrar mig den här vintern är att jag flera gånger fått uppleva en märklig sak. Någonstans i allt mitt läsande och funderande och brottande med olika frågor så sipprade några ord in i min själ, "sök i de gamla källorna, sök upp de gamla stigarna".
Vad var det för någonting?
Det var inte kyrkofäderna och mödrarna det handlade om, inte heller Luther, Calvin och de andra. Men jag märkte att Gud påminde mig om och ledde mig till att på nytt läsa många av de författare som betydde så mycket för mig då jag var ung och hade börjat min pastorsbana. 
Jag började läsa och de berörde mig djupt, det var helande för min trötta och trasiga själ. Det kändes som att jag bit för bit plockades ihop igen.  

Vilket kärt återseende det var att få möta en del av de författare som då i mina unga år betydde så mycket för mig. Det är som om vi nu tillsammans stämt av alla år sedan vi talades vid. Vad blev det av mitt arbete? hur gick det? vad tappade jag bort? vad blev bra? osv  där var jag då då jag började min tjänst och var befinner jag mig nu?  
Jag tror inte att jag förlorat så mycket av passion och glöd under resan så här långt, men jag tror att det mesta ger sig i uttryck på ett annat sätt idag än vad det gjorde då. Man förstår och ser på saker på ett annat sätt idag än då man var en ung man. 
De kära gamla författarna som berörde mig så mycket då så berör mig också idag men deras böcker läses med helt andra ögon nu än vad de gjordes då.

"När man läser en klassiker ser man inte mer i boken än man gjorde tidigare.
Man ser mer i sig själv än vad som fanns där tidigare."
                                                                       Clifton Fadiman 

torsdag 9 mars 2017

Den starkaste pojken i världen


Jag måste erkänna att jag var lite tveksam att ta boken i min hand. Jag tycker det finns så många berättelser om pojkar och flickor, män och kvinnor som övervinner sina handikapp och gör något helt fantastiskt av den situation de lever i. Men har man lovat att recensera en bok så har man lovat och då är man tvungen att läsa den också.
I det här fallet så ångrar jag det inte.

Det här är en bok där verkligheten övervinner fiktionen. Det finns ingen som hade kunnat dikta upp en sådan här historia och få den så bra. Scott M. LeRette är en ung man i sina bästa år. Bra jobb, ägnar fritiden åt sina intressen och kompisarna. Träffar en söt tjej som han umgås med men de är inget par när han får veta att hon är gravid, men de flyttar ihop och tar tillsammans emot det gossebarn de får. Snart visar det sig att denna lilla härliga gosse har osteogenesis imperfecta, en sorts benskörhet, fel på hjärtat och har autism.
Det här är pappa Scotts egen berättelse. Hur han lär sig att älska sin son och se saker från hans sida. Hur de kämpar som familj, hans egen egoism och drickande, sjukhusvistelser, mötet med Gud och allt möjligt annat. Även fast han berättar helt osannolika historier och händelser så finns det hela tiden en underbar humor med i berättelsen. Mitt all bedrövelse finns skrattet nära tillhands. Men inte bara det. Det växer också mer och mer fram en kärlek hos honom till de båda pojkarna, hans tappra hustru och det liv som blev deras.
En underbar livsberättelse.

torsdag 2 mars 2017

Klostret


Det här är en-må-bra roman. Jag vet inte om man får säga så om den men så upplever jag den. Det är en behaglig ton och känsla i boken och man kommer in i en lugn läsrytm då man läser.
Även fast bokens tre huvudpersoner funderar på svåra frågor så är det både humor och en positiv känsla i grunden. Vi möter Anne, en frånskild mamma som kämpar med förlusten av sin son. Har var 13 år då han blev överkörd och sorgen är förlamande. Mark, den före detta arkitekten, hyr ett hus av Anne. Han har haft en lysande karriär men är nu allt-i-allo på ett kloster och har svårt att binda sig vid en kvinna och hittar inte riktigt sin plats i livet. Sedan har vi också Abboten i klostret, Fader Paul, som kämpar med olika saker i sitt liv på samma gång som han samtalar och stöder Mark och Anne i deras.

Jag upplever också då jag läser att det här är en själavårdande roman full av djup livsvisdom och andliga sanningar och nåd. Genom de olika personernas kamp får vi uppleva sorg, misslyckande och även ilska. Men allt de upplever kan bli använt av Gud för att göra oss hela igen.

James Martin är jesuitpräst och författare till flera böcker. Libris förlag har tidigare gett ut Söka och finna Gud i allt och Jesus - en resa genom hans liv.