Leta i den här bloggen

torsdag 28 december 2017

Hjälp Tack Wow




En bok om bön som heter Hjälp Tack Wow vad ska man tro om den? Dessutom bär den underrubriken De tre bönerna du behöver. Låter det inte lite kaxigt?

Det första är att det är verkligen en annorlunda bok om bön. Det är en författare som skriver, inte kaxigt men ärligt, humoristiskt, intellektuellt om sitt eget liv och sin tro. Man kan säga att Annes huvud idé är att då vi försöker kontrollera livet, tron och Gud så förlorar allt det men också förmågan att se det goda och det mirakulösa i vår vardag.
Vi behöver och vi ber ofta om Hjälp, vi behöver ofta säga Tack till Gud för många olika saker och vi behöver leva i förundran och det är då vi utbrister Wow.
Härligt annorlunda ärlig bok!

Anne Lamott är amerikansk författare och en mycket uppskattad talare.

http://www.libris.se/hjalp-tack-wow-1.950957

måndag 25 december 2017

Det är aldrig efteråt


Det är helt underbart och mitt hjärta fylls av sådan glädje att Libris Förlag har velat ge ut en poesibok. Poesin lever ett allt för undanskymt liv fastän jag tror att det finns väldigt många som både läser och skriver poesi.

Det är aldrig efteråt är en vacker stämningsfull poesibok med dikter skrivna av Lars Björklund och bilder tagna av Hans Hartman. Lars skriver med ord och hans med bilder och de skapar en fin helhet.

Lars Björklunds dikter är väldigt avskalade och det finns inga överflödiga ord. Dikterna i den här samlingen handlar om och har därför återkommande orden liv(et), tid(en) och nu(et). man säger/att nuet är flyktigt/när det är tiden/som flyr/nuet/är alltid/här  är några rader ur en av dikterna. De få orden är storheten i Lars dikter och han behärskar konsten att säga mycket med få ord.
Hans Hartmans fotografier är lika enkla och avskalade som Lars dikter och ger sitt eget djup till samlingen. Jag tror att mycket av det beror på att de är svartvita. Det svartvita fotografiet passar bra med poesin och ger den här gången att annorlunda intryck i vår annars så färgglada värld.

http://www.libris.se/det-ar-aldrig-efterat-1.950901

onsdag 20 december 2017

Going down to the river



Visst kommer jag ihåg Jills veranda på SVT 2014 då Doug Seegers dök upp. Jag hade intagit soffan och fäst blicken på tv för jag visste att Jill och hennes gäst Magnus Carlson skulle besöka Cash Cabin, studion vid Johnny Cash gamla hem. Det var Johnny Cash studio som intresserade mig.
Men visst tyckte jag det var rörande då de stötte på Doug som satt och sjöng där på gatan och de tog med honom till Cash studio och spelade in Dougs förträffliga låt Going down to the river.

 
Att den 63 årige Doug Seegers hade en så märklig livsresa som han haft hade man ingen aning om. Men nu kan man få ta del av hans liv genom biografin Going down to the river. Hur han som barn kände sig övergiven av sin far, hur han gjorde samma sak mot sina barn och övergav dem. Han satsade på musiken men var utan framgång i 55 år. Hamnade på gatan, var hemlös och drogs in i drogernas värld. Men också hur det hela tiden fanns en tro på Gud och hur den tron sedan träder fram ordentligt efter tv programmet som kom att förändra hans liv totalt.
En berörande livsberättelse värd att läsa om.


https://www.sjobergsforlag.se/bocker/livsberattelser/going-down-to-the-river-doug-seegers-steve-eubanks

torsdag 14 december 2017

Bottenkänning



Fredrik Lignells bok Bottenkänning är en av höstens bästa böcker. Det är en ärlig naken bok. Den berör djupt. Man reflekterar, tar till sig, nickar med, lider, känner smärtan, skrattar, känner tröst...
Jag gillar frågan: Hur ledsen får en glädjebudbärare egentligen vara? Som pastor har Fredrik all rätt att ställa den.

På några månader omkullkastas familjen Lignells liv. Dottern Joanna blir gravid och insjuknar i en svår depression och när Fredriks mamma dör så läggs Joanna in på psykiatrisk klinik självmordsbenägen. Hela tiden så fortsätter Fredrik att predika de goda nyheterna i kyrkan. Hans hustru Sus blir också sjukskriven under långa perioder och hela livet är ett enda stort kaos. Och Gud är bara tyst.

Jag fann intresse i att se hur Fredrik skulle få ihop livets smärta och eländighet med just tron, Gud och de goda nyheterna. Han måste ju ha både rasat mot Gud, skrikit åt honom, avsagt bekantskapen, slagits mot bitterheten och ropat ut sin smärta. Men det märkliga är att de som hamnat riktigt på botten de tycks också finna den stilla försonande kärleksfulla tilliten till Gud.

Bottenkänning är en själavårdande, tröstande och andligt livgivande bok.

Fredrik Lignell, f 68, är pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping.

http://www.marcusforlag.se/1.0.1.0/8/1/?item=prod_prod-s1%2F1279&group=prod_prod_grp-s1%2F65

söndag 10 december 2017

Jag har en svaghet

Jag har en svaghet, eller rättare sagt en förkärlek för böcker om fotboll. Det är något speciellt med att få läsa om dessa stora och skickliga spelare. Roligast är att få läsa deras egen berättelse.

Jag har småmyst denna mörka höst med att läsa RUSH. Ian Rush egen bok om sitt liv som fotbollsspelare och hans liv i och med det legendariska Liverpool.
Rush spelade i Liverpool i två omgångar 1980-1987 och 1988-1996 och kom att bli den som gjort flest mål i Liverpool FC med 346 mål på 660 liga- och cupmatcher. Han bildade ett oförglömligt radarpar med en annan legendar Kenny Dalglish.
Han spelade även för Wales landslag 73 matcher och gjorde 28 mål.
Även fast man hör till toppnamnen inom fotboll och är lite av en naturbegåvning så är det ändå inte lätt. Om man säljs och byter klubb så är det inte alls sagt att man varken trivs, passar in eller kan göra bra ifrån sig i den nya klubben vilket Rush fick erfara. Spelet bakom kulisserna, att förstå sina lagkamrater, tränare och andra inom fotbollsvärlden är inte heller alltid det lättaste. Men då allt faller på plats då är både spelaren, laget och publiken rena himmelriket.

Ian Rush är ju också historia kan man säga eftersom han var aktiv på 1980- och 1990-talet. Simon Hughes har skrivit flera böcker om fotboll och de är mera fotbolls historia. Om ni inte tidigare förstått det så lär ni nu förstå att Liverpool är LAGET för mig. Enda sedan sjuttiotalet och Kevin Keegan så är Liverpool laget i mitt hjärta.

 Red Machine för oss tillbaka till 1980-talet och de stora spelarna den tiden. På 1980-talet var Liverpool verkligen stora då de vann ligan sex gånger, Europacupen två gånger och FA cupen två gånger.
Simon Hughes har koncentrerat sig på 11 av de stora spelarna från den här tiden och tydligen de som inte skrivit om sitt liv som Ian Rush.
De spelare vi får möta är John Barnes, Bruce Grobbelaar, David Hodgson för att nämna några av dem.
 Den period som jag vet minst om och kan minst om är 1990-talet. Men som tur är så kan man hjälpa upp den bristen med Simon Hughes Men in white suits. Här får också möta 11 betydande personer i Liverpool. Det är Jan Molby, Graeme Souness, David Thompson och många andra.
Dessa spelare var också en grupp speciella individer och personligheter som leddes av Roy Evans.





Till sist nu är jag riktigt nördig så tar vi oss in till början av det nya seklet och ser vad det har kunnat ge oss under sina första 10 år. Steven Gerrard har skrivit förordet till den här boken som för oss in på 2000-talet. Här får vi möta Mr Liverpool Phil Thompson, Michael Owen, Fernando Torres, Xabi Alonso och många andra. Vi får ta del av sådant som inte de stora rubrikerna i tidningarna berättade, sådant som tidigare inte berättats och de spelare som fick leva med det och i det.

torsdag 7 december 2017

Grävlings grannar stannar




En sådan härlig bok. Härliga bilder av Charles Fuge och en klokbok för alla som är 2-6 år men även vi äldre skriven av Peter Bently.

Grävling är ute och letar efter hasselnötter då han hör ett stort BRAK. På vägen hem så möter han sina grannar som blivit utan sina hem. Han bjuder hem alla till sig, men oroas över var de ska sova, hur maten ska räcka till och hur det ska gå. Men se det ordnar sig och blir riktigt roligt.


Bokens sista sida slutar med ett visdomsord: "Det finns inga främlingar, bara vänner vi inte känner."

http://www.marcusforlag.se/1.0.1.0/8/1/?item=prod_prod-s1%2F1282&group=prod_prod_grp-s1%2F64

söndag 3 december 2017

Självständigheten, Finland 100 år


                                                           Finland 100 år

Om någon dag så når vi kulmen på vårt hundraårsfirande. Då kommer offentliga byggnader att lysas upp i blåvitt och det blir bjudning hos presidenten för vissa och alla andra kommer att fira på ett eller annat sätt.
Själv har jag inlett firandet såsom jag gjort varje år inför självständighetsdagen med att läsa om krigen. Eftersom det var våra fäder och mödrar som fick strida för vår frihet så är det värt att fira med att läsa om deras umbäranden, kampvilja och egentligen med oss för ögonen så att vi skulle få leva i ett fritt land.
Två böcker ska jag umgås med nu här runt självständighetsdagen:

Kampen i Kuhmo, Finska vinterkriget 1939-1940. En bok skriven av Generallöjtnant Hjalmar Siilasvuo.
Stalins plan var enkel och strategisk. Genom att rycka in över gränsen in mot Kuhmo och sedan Suomussalmi där Finland var som smalast skulle man erövra den viktiga vägen mot Sverige och sedan den nybyggda järnvägen söderut.
Tidpunkten är januari 1940 och det är isande vinter. Temperaturen går ner mot minus 40 grader, platsen är Kuhmo nära ryska gränsen. Det är författaren själv Hjalmar Siilasvuo med sina styrkor som tar emot den övermäktiga fienden.
Slagets utgång slog en hel värld med häpnad. Siilasvuos bok räknas än idag som en av de bästa krigsskildringarna från andra världskriget.






Döden vid Raatevägen av Teemu Keskisarja är den andra boken jag ska tillägna mig och fira med. Finska vinterkrigets mest mytomspunna slag ägde rum vid Raatevägen nära den ryska gränsen. Här inringade och utplånade finländarna två fastfrusna, tungt utrustade och överlägsna sovjetiska divisioner. Det är vid dessa olika strider i mitten av Finland som omvärlden kommer att få lära sig vad en motti är för något.
Huvudrollerna i Keskisarjas bok är de vanliga soldaternas berättelser och dagböcker från de kaotiska striderna som de utkämpade i ett "nedfruset helvete" 1939-1940.