Det var nog med en stor dos skepsis som jag började läsa Johannes Widlunds God Jord - och ett hållbart liv. Det är miljön, miljön och miljön och naturkatastrofer och grader som det pumpas på med hela tiden överallt och man blir bara så trött.
Men Johannes får mig att tänka om och när han skriver om vad Bibeln säger om skapelsen. Det blir riktigt intressant. Som att ordet bruka har en tydlig ton av att tjäna och inte handlar om att förbruka, att det finns en koppling mellan naturens mående och människans mående, att omvändelsen till ett liv med Kristus också innebär att leva med Faderns kärlek till sin skapelse och så vidare. Det som förvånade mig var att när Johannes själv började tänka på ett hållbart liv så fanns det ingen ekoteologi eller någon särskild passion för naturen i bakgrunden. Det kom senare. Men hans poäng är att man behöver inte vara en naturälskare för att vara skapelsevårdare. (fint ord - skapelsevårdare)
Klart att han sedan måste komma in på miljön och dess tillstånd och den globala uppvärmningen och sådant, men sedan kommer han in på vad vi personligen kan göra, med start i att göra det lilla för att sedan gå vidare. Likaså vad församlingarna kan göra för den skapelse vi säger att Gud står bakom.
Det är alltid roligt att läsa en bok sm med humor allvar och på ett praktiskt sätt förklarar allvarliga saker. Och som ödmjukt kan ger en insikt i tron som man missat eller inte förstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar