Leta i den här bloggen

tisdag 29 november 2016

Hjältarnas seriebibel

Det här är en serievärld som är helt okänd för mig. Den här typen av tecknande och sätt att berätta är också nytt för mig. Så här tecknande och berättade man inte då jag var barn och ung. Men det är ju intressant och spännande att få läsa och ta del av hur kända tecknare gör det idag.

Tecknarna bakom den här boken Siku och Jeff Anderson har illustrerat bibelberättelserna förr. Siku har tecknat Mangabibeln och Anderson Stora Seriebibeln. Själva bilderna är färggranna, intensiva, uttrycksfulla och starka. Man liksom dras in i en värld då man läser. Texten som Richard Thomas står för är också kort, suggestiv och kraftfull. Namnen på de bibliska gestalterna är också annorlunda. Adam heter Earthman, Simson heter Dreadlocks, Noa bär namnet Rainman och Debora Iron Maiden för att nämna några.

Jag tror att boken verkligen kan introducera unga människor i Bibelns berättelser. För hela deras värld är fylld med action hjältar av olika slag. Men den här boken visar att hjältarna i Bibeln var inte perfekta, men de var modiga. Men i modet fanns också en rädsla och de försökte stoppa ondskan.  Men de visste också att det krävdes något mer än vad de hade och kunde göra. De väntade på den ultimate hjälten som kunde utkämpa den avgörande striden.

söndag 27 november 2016

Styx Märke

Det här är fantasy. Äkta fantasy för barn runt tioårsåldern. Vi får här möta syskonen Sofia och Leo. När vi kommer in i berättelsen så flyr de från Styx soldater. De flyr för de vägrar att ta Styx märke på sig. När det ser som mörkast ut och de tror att de är fast så gömmer de sig i en ihålig ek och plötsligt så sluts den omkring dem. När den sedan öppnar sig igen befinner de sig i en annan värld. Borta är deras mörka gator och tråkiga betonghus. Istället befinner de sig på den vackraste plats man kan tänka sig. De har kommit till Sagofallen.
När de kom till Sagofallen så hamnade de på Dimmiga ängarnas ö och där möter de Tilia. Hon ger dem några löv som de kommer att behöva under sin resa. De innehåller sanningens elixir. Hon berättar att deras land är hotat och mörkret tätnar. Allt kommer nu att hänga på Sofia och Leo klarar sitt uppdrag och på det sättet rädda landet. De får en karta som visar deras väg och de får en nyckel som ska passa i ett lås som de hittar i slutet på sin färd. Med sig på färden får de enhörningen Månstråle.
Det blir ett hisnande farligt äventyr med många faror och samtidigt pågår en ryslig kamp mellan de svarta och vita pjäserna på schackbrädet.
Jag måste också nämna Therése Larssons bilder. Pärmbilden är färggrann och lockande. Kartan över Sagofallen tydlig och fin. De övriga bilderna i boken fastän de är svartvita är mycket fina.

Pappa Panovs stora dag

"För mycket längesen, nästan längre sen än man kan minnas, fanns det en gammal skomakare i en liten rysk stad mycket långt borta, nästan längre bort än man kan tänka sig. Han hette Panov." Så börjar den här mycket underbara berättelsen.
Det är jul. Den gamle, ensamma skomakaren Pappa Panov väntar ivrigt på en speciell gäst. Men saker och ting blir inte som han tänkt sig. Andra kommer på besök men inte den specielle gästen, eller kom han i alla fall?
De underbara fantastiska bilderna sitter så ett med berättelsen att det är en njutning att läsa.

Leo Tolstoj hämtade den här vackra barnberättelsen ur en gammal fransk saga av Ruben Saillens och lade till den i sina samlade verk.
I originalberättelsen är huvudpersonen en gammal skomakare som heter Pére Martin. På 1970-talet omarbetade Mig Holder berättelsen och levandegjorde den här skomakaren och gav honom namnet Pappa Panov. Sedan dess har hennes berättelse och Tony Morris illustrationer fortsatt att inspirera och charmera nya generationer av läsare.

Mig Holder är författare och textilkonstnär som sysslat mycket med undervisning och pedagogik, bland annat skrivarkurser och textilteknik för både barn och vuxna.
Hon ha tidigare på svenska givit ut Den fjärde vise mannen och När djuren hjälpte Noa.

Tony Morris är illustratör till en rad barnböcker, bland annat barnboksserien Bibelns skattkammare.

lördag 26 november 2016

Vad skulle Jesus ha gjort?




Om jag kommer ihåg rätt så är det över hundra år sedan en pastor myntade uttrycket W.W.J.D., What would Jesus do? Vad skulle Jesus ha gjort?
Merete Föyen Arnevåg visar i sin bok hur det praktiskt kan användas av barn i åldern 6-12 år. Det är söndagsskolläraren Lina som har gett barnen armbandet med W.W.J.D. så att de kan påminna sig i olika situationer att hur skulle Jesus göra nu? Några av barnen bildar till och med en klubb och då de träffas så berättar de för varandra om olika händelser där de funderat på hur Jesus skulle göra. 
Boken upplever jag kan vara mycket spännande och givande för barn. Det finns en del spännande händelser då några av barnen blir inlåsta i en redskapsbod, när de stöter på tjuvar som stjäl något från kompisens hus och en gammal okänd gubbe som också besöker huset då de är bortresta.  

Arnevåg har också kunnat berätta vanliga händelser som 6-12 åringar kan hamna i i sin vardag och där de måste bestämma sig hur de ska göra. Eller som de då funderar, Hur skulle Jesus ha gjort? 

fredag 25 november 2016

Den yngste

Den yngste en legend tycks vara en gammal berättelse. Det är många som skrivit böcker och teaterpjäser om Den yngste. En amerikansk präst och författare, Henry van Dyke, skrev redan för 120 år sedan en bok om Den yngste. Den här boken är Tordis och Jo Örjasaeters berättelse om Den yngste. En berättelse som lever vidare i nya versioner.

Vem är då Den yngste? Jo, han är den fjärde vise mannen. När de tre vise männen Caspar, Melchior och Balthasar beger sig från Babylon till Jerusalem för att få se den nya kungen får också Den yngste följa med. Det som händer är att han lämnar efter de tre andra på vägen. Han tar hand om en liten flicka som tappat bort sina föräldrar, han hjälper en man som blivit överfallen av rövare på vägen, ger en oren mat, besöker en fånge i fängelset. När han sedan äntligen kommer till Jerusalem så är han en gammal man och Kungars Kung vem är han. Han hade inte längre något att ge honom för han hade gett bort allt till de andra.
Men då han möter Jesus och lyssnar till honom får han höra något ofattbart.
En underbar legend som kan läsas av alla.

torsdag 24 november 2016

En vän för alltid






Den här gången vill jag dela med mig av en barnbok. Det är så roligt att läsa en barnbok då man hittar någon som fängslar en och drar en till sig. Då det gäller En vän för alltid av Susan Varley så var det bilderna som först drog mig till boken. Jag bläddrade i den och tittade på bilderna utan läsa texten.
Men klart är att jag ville ju också veta vad historien var. Bokens inledande rader är mycket laddade: "Grävlingen var snäll och hjälpsam. En riktig vän man kunde lita på. Han var också mycket gammal och visste nästan allt. Grävlingen var så gammal att han visste att han snart skulle dö."

Grävlingen berättar det här för sina vänner, men när han en morgon sedan är borta blir sorgen mycket stor. När sedan vinter blir till vår talar de om sin vän grävlingen och vad han betytt för dem. Det är som om Grävlingen finns kvar genom allt han lärt dem.
Det här är en underbar historia om sorg och saknad, kärleken och livet. En trösterik bok för vuxna och barn.

torsdag 17 november 2016

Korset, Stiletten, Wilkerson



Jag är uppväxt med David Wilkerson. Hans bok Synen omtalades mycket i min barndom och den har kommit fram och lästs med jämna mellanrum i stugorna. När något händer i världen, ekonomisk krasch, 9/11 eller miljökatastrofer osv. så har folk plockat fram Synen och frågat sig om det var det här Wilkerson såg. Det kom också en uppföljare till boken Festen är över, men Wilkerson skrev även många andra böcker.

Hans son Gary har nu skrivit en mycket intressant bok om sin far i David Wilkerson - Korset, stiletten, och mannen som trodde att allt var möjligt. Hur han en gosse uppväxt på landsbygden i Pennsylvania gav sig i väg till New Yorks slum och knarkområden för att hjälpa ungdomarna från missbrukets djupa misär. Hans bok Korset och stiletten som berättar om den här tiden kom att bli en av de mest kända böckerna under senare delen av 1900-talet.

Gary börjar biografin förstås med sin fars uppväxt i det starkt konservativa pingsthemmet. Deras uppfostran och hans egna Gudsmöten han hade som ung var något som kom att prägla honom hela livet. I hemmet kramades man aldrig och sällan så fick man ord av uppmuntran och mycket var förbjudet. David som hela sitt liv räddade tusentals ungdomar från drogträsket, uppmuntrade tusental människor med sin undervisning så undrade hela sitt liv om Gud älskade honom. Det intressanta är att han knöt aldrig an till människor på tu man hand med kärlek medan hans hustru inte gillade stora möten och gatumöten, men hon var väldigt social och såg den enskilda människan.

Men trots sina brister så grundade han Ten Challenge som arbetade med att rädda ungdomar från drogträsket. Ett arbete som snart kom att sprida sig runt hela världen. Han hade stora kampanjer runt hela världen och det komiska är att han var enormt flygrädd så ibland körde de bil från plats till plats.

Mitt i allt arbete så blev hans hustru Gwen opererad 12 gånger för cancer, två av barnbarnen dog, döttrarna fick cancer och mycket annat fanns som drabbade dem. David hade också hela tiden en hård personlig kamp då det gäller den förkunnelse han hade och det var ganska sent i livet innan han erkände att han hade den profetiska gåvan och han sa aldrig offentligt att han hade den.

Det är alltid intressant att få se andra sidor av en människa än den man känner till. Man hade aldrig kunnat tänka sig att David var intresserade av fastigheter och investerade i en del fastigheter då förstås ofta för drogarbetet. Men han hade också under en tid som hobby att samla gamla bilar som han blev väldigt uppspelt över enligt sonen Gary.

David Wilkerson var långtifrån en fullkomlig människa. Men Gud hade satt de unga människor som hamnat fast i droger, kriminalitet och våld på hans hjärta. Han lydde Gud och gick till dem och många liv kom att bli förvandlade. Han ägnade timmar åt bibelläsning och han ville lära känna Guds vägar. Han var en man som fick se Gud göra många under och märkliga saker. Men likaväl undrade han ändå om Gud älskade honom.

David Wilkerson omkom i en bilolycka 2011


torsdag 10 november 2016

Den som hittar sin plats




Tomas Sjödin är alltid hoppfull läsning. Tomas Sjödin tar alltid med läsaren på en resa. En resa till frågornas värld. En resa i tankens värld och i själens värld.
Tomas Sjödin har funnit lärjungen Tomas som en intressant person att följa. Lärjungen Tomas kallas för tvillingen och för tvivlaren något som Tomas Sjödin känner igen sig i och därmed blir lärjungen Tomas en tvillingsjäl.

I sitt intresse för lärjungen så påbörjar Tomas en resa, en yttre resa som för oss till Italien, till Israel, till Indien, hem till barndomens Kramfors och sist och slutligen till Göteborg. Men också en inre resa sker på samma gång med frågor och funderingar.

Tomas funderar kring vad tron är och konstaterar att den är en gåva. Vad är tvivel? Och han konstaterar att tvivel är då man vacklar mellan två möjligheter. Hela vägen så finns en övergripande fråga då han brottas med andra frågor och det är frågan om att hitta sin plats. Hur hittar man sin plats? Vad händer då någon hittar sin plats? "Den kraft som sätts i rörelse när rätt människa hamnar på rätt plats liknar kraften i en förälskelse. Den vet inga gränser."

Tomas Sjödin skriver som alltid med ett vackert flytande språk. Han är hoppfull i sin berättelse om tvivel och övertygelser, om rätten att ifrågasätta, om att leta efter sitt livs ja och han är hoppfull i att människor ska hitta sin plats för den som hittar sin plats tar ingen annans.


torsdag 3 november 2016

Kristian Lundberg



Det var med stort intresse jag tog emot Kristian Lundebergs nya bok Gud är inte ett främmande namn. Mitt intresse för honom kom då jag av en vän för många år sedan fick Kristians bok Job.
Efter det har jag läst en del kolumner av honom och fann hans bok Yarden mycket intressant.

Kristian Lundberg har i sitt författarskap alltid tagit ställning för den svaga och utsatta människan, de som marginaliseras.
Det gör han också i den nya boken Gud är inte ett grämande namn. Här är det flyktingarna som lyfts fram och deras situation. Hur bemöter vi dem? Hur ser vi på dem?
Boken är skriven som dagboksanteckningar som förts under åtta månader. Varje dag börjar med en vers från Psaltaren som hör ihop med det reflektioner han för kring stad och land, medmänniska och flykting, tro och tvivel. Det slår mig under läsningen att han skriver mycket om bön. "Varje morgon går jag ner på knä med tomma öppna händer." "Jag går ner på knä för att kunna resa mig upp." "Bönen är en motståndshandling."

Man märker i läsningen att Kristian i grunden är poet. Det är välformulerat och vackert och man får nu som då stanna upp och smaka på vissa meningar och låta dem sjunka in.
Det här är en historia om skuld — och försoning. En historia som väntade på att få berättas. Nu är den berättad. Tack för det Kristian Lundberg.

Kristian Lundberg är författare och litteraturkritiker. Han har sedan debuten 1991 publicerat ett tjugotal böcker. Som poet och prosaist har han, framförallt under 2000-talet, utvecklat en tydlig kristen tematik som också kommit i uttryck i det offentliga samtalet, inte minst gällande en solidarisk människosyn.
(Förlagets presentation)