Leta i den här bloggen

torsdag 25 augusti 2016

Narrativ




Jag kan bli riktigt nördig ibland. Jag blir det när jag upptäcker en intressant sak och börjar studera det ihärdigt och vill veta allt om det. Sedan när jag finner mera som berör samma område och kan studera och fortsätta att fördjupa mig i det och bredda min förståelse av saken då blir jag riktigt avskuren från omvärlden och det finns bara en sak i mitt huvud.
Jag ska ge er ett exempel som har fascinerat mig den senaste tiden. Jag upptäckte en sak och har sett hur den även finns inom andra områden.

När jag en gång i tiden studerade litteraturvetenskap så stötte jag på en gren inom litteraturvetenskapen som heter Narratologi. Narrapologi är studiet av berättandets och berättelsens natur, funktion och struktur. Jag var mycket fascinerad av narratologin.

För några år sedan läste jag  Brian D McLaren som är pastor och litteraturvetare. Jag upptäckte att han var en av tongivarna inom det som kallas Narrativ teologi. I den teologin så ser man Bibeln och Gud som den stora (sanna) berättelsen och att våra liv är små berättelser inom den stora berättelsen.
Det är klart att en som jag som gillar litteratur och poesi som är berättelser så intresserar mig för denna teologi och fascineras av den. Tänk att kunna se Bibeln och den kristna tron som en berättelse snarare än som summan av dogmer och trosartiklar.

Långt senare fann jag något som heter Narrativ terapi och det klart att min nyfikenhet fångade upp det och att jag har läst om det så mycket jag kan. Narrativ terapi handlar om att den som söker vård kan berätta sin egen historia för terapeuten. Terapeuten fokuserar på historier som är djupt personliga och sanna mot upplevelsen av det dagliga livet.

Till min stora förvåning och på något sätt hade det gått mig förbi så finns det något som heter Narrativ själavård och då jag upptäckte det så såg jag att jag hade Göran Sahlströms bok Dykarens ansikte som går mera in i vad narrativ själavård är för något och hur den ger sig i uttryck. I den narrativa själavården poängteras "berättelsens" betydelse i det själavårdande mötet. I själavårdssamtalet berättar en människa om sig själv och sitt liv. Berättelsen består av människans egna erfarenheter.

Jag har läst och läst och studerat och det är så intressant. Eftersom det handlar så mycket om hur viktig berättelsen är och dess funktion för att svara på de existentiella frågorna och på frågan om vem man är så har de passat mig bra i mina grubblerier. Sedan har jag upptäckt att det narrativa finns inom många vetenskaper. Men jag har än så länge hållit mig till dessa.

torsdag 18 augusti 2016

Stephen Fry




Stephen Fry, skådespelare och författare, en man som jag älskar att se på film och de populärvetenskapliga program han gör är alltid intressanta.  Hans böcker är inte dåliga de heller.
Jag vet inte varför jag fastnat för honom och vad det är som så tilltalar mig då det gäller honom, men han bara gör det.

Jag tror att det var i samband med serien Jeeves & Wooster där jag såg honom första gången och sedan hittade jag ju honom i Blackadder, Fry & Laurie, En fisk som heter Wanda och många andra serier och filmer.

Småningom såg jag ju att han också skrivit böcker och fyra av dem finns på svenska. Städnornas tennisbollar (2000), Skriva historia, (1999), Flodhästen (1994), och Lögnaren. (1992. Jag har tidigare läst hans självbiografiska bok Moab is my washpot (1997), och han har ju sådan underbar engelsk humor då han berättar om sin uppväxt och sin studietid. Han har också skrivit The Fry Chronicaes (2010) som också den är självbiografisk liksom den senaste More fiol me (2014) som också den är en intressant historia som berättar om tiden då han var med och gjorde Jeeves & Wooster, Fry & Laurie, Blackadder och många andra.

Fry gick på Gresham´s School. Han relegerades från Uppingham School och Paston School. Han hade hela tiden upplevelsen att han inte passade in någonstans. 17 år gammal lämnade han Norfolk College of Arts and Tecnology. Han blev dömd för kreditkortsbedrägeri sedan han stulit ett kreditkort tillhörande en vän till familjen. Han tog sig sedan till Cambridge via studier på City College Norwich.
I universitetets teatergrupp Footlights sammanförde Emma Thompson honom med Hugh Laurie, som han samarbetade så framgångsrikt med under 1980-90-talen.
Fry kom att bli särskilt känd för sitt porträtt av Oscar Wilde i filmen Wilde från (1997). Denna rollprestation gav honom många nomineringar till prestigefyllda priser.
Han har i sin dokumentärfilm The secret life of the manic depressive som han gjorde för BBC berättat om sin manodepressivitet.
Fry kämpade länge med att dölja sin homosexualitet och enligt vad han själv berättar levde han i celibat mellan 1979 och 1995. Han hade sedan ett 15 år långt förhållande med Daniel Cohen som tog slut 2010. Den 17 januari 2015 gifte han sig med den 30 år yngre komikern Elliot Spencer.

Det här är lite lite kort om hans liv, då skulle ni veta hur han får till det i sina biografiska böcker då han berättar.

torsdag 11 augusti 2016

Vilhelm Ekelund


Vilhelm Ekelund är på något sätt känd inom svensk litteratur men också på något sätt en doldis. Jag har länge känt till honom läst lite om honom, han har nämnts, men jag har inte hittat böcker av honom på många år. Men han har alltid intresserat mig och jag har alltid spanat efter hans verk. I sommar har jag äntligen funnit och läst honom. Jag har mest ägnat mig åt hans poesi. Men jag fyndade också en annan bok av honom som fångade mitt intresse.
Jag måste erkänna att hans poesi grep mig inte riktigt och boken Det andra ljuset som var aforismer eller djupa sanningar från hans texter sa mig inte mycket heller. Jag förstod att det han skriver kräver en hel del av läsaren. Man måste försöka tränga sig in i hans tankevärld och förstå de nyckelbegrepp han använder sig utav. Jag klarade tydligen inte riktigt av det. Men några guldkorn finner man ju alltid som sätter ens egna tankar i rörelse.

Vilhelm Ekelund debuterade 1900 med diktsamlingen Vårbris och kom ut med flera diktsamlingar fram till 1909. Men han lämnade snart poesin för gott och med essäsamlingen Antikt ideal positionerad han sig som en betydande essä- och aforismförfattare. Det finns säkert ett femtiotal böcker av Ekelund så kanske jag återkommer någon dag igen till honom.

Född: 1880
Död: 1949

torsdag 4 augusti 2016

Simon Ådahl


De flesta känner till rockbandet Edin-Ådahl. De skivdebuterade 1980, sjöng för Sverige i Melodifestivalen 1990 och slutade som band 1992. De hade då hunnit bli det största kristna rockbandet i Sverige och de är det första och hittills enda kristna rockband som vunnit Melodifestivalen.
Låten de sjöng hette Som en vind.

Simon Ådahl har skrivit en bok om sitt liv, Den oväntade resan. Bröderna Ådahl, Simon och Frank är födda i Kronoby och levde sina första år här i Finland. Sedan bar det iväg för familjen till Sverige och där växte de upp sedan. Musiken kom tidigt in i Simons liv och sedan då han fick höra rock musiken på radion så förstod han vad han ville göra och vad han ville spela.

Vi får förstås följa med hans musikliv, församlingsengagemang fram till tiden med Edin-Ådahl och de femton åren som bandet höll på. Men Simon delar också med sig av sin smärtsamma skilsmässa, bitterheten han hamnade i och hur han lämnade sin tro och tog avstånd från kristenheten.
Han berättar också om en man som förföljde honom och hans familj när han gift om sig och om vägen tillbaka till tron och hur han kom in i det arbete han håller på med idag.

Simon är idag en av Sveriges mest anlitade reseevangelister. Han besöker kyrkor och församlingar i alla samfund och hans möten präglas av gudomliga mirakler där människor blir frälsta, helare, befriade och upprättade. Han har inte lämnat musiken utan har gett ut skivor och sjunger på sina möten.

Berättelsen om Simon Ådahls liv är musikhistoria men också en berättelse om förlåtelsens kraft och vägen ut ur bitterhet och hat.