Leta i den här bloggen

onsdag 25 november 2015

Det rätta ansiktet

C. S. Lewis roman Til we have faces, Det rätta ansiktet kom ut 1956. Lewis själv tyckte det här var den bästa bok han skrivit.
När man läser ser man hur det spritter om hans skrivande. Det bara flödar ur honom den här historien.
Jag tror att det finns flera orsaker till att det är så här. En är att när Lewis var student i Oxford så föddes drömmen om att få skriva en bok om Amor och Psyke och den drömmen bar han på tills den blev verklighet ca 30 år senare. Han hade då försökt skriva boken tre gånger. Dessutom så älskade ju Lewis de gamla grekiska mytologierna och här fick han nu en ypperlig chans att kombinera kristen tro och grekisk mytologi. Han hade nu också träffat sin hustru Joy och han tog emot många råd av henne då han skrev.

Lewis säger att han med boken ville beskriva hur de icke älskande förgör dem de säger sig älska. Men den beskriver också tvivel och tro, skuld och förlåtelse.
När boken kom ut fick den ingen bra kritik. Kritikerna visste inte vad han ville säga med den och dessutom tyckte den var rörig. Vad var dröm och vad var verklighet i den. En viss sanning fanns det i kritikernas påståenden för både Lewis och Joy ville ha med sina egna favorit idéer i den och den historien blev lite överbelastad. Men boken har ett andligt djup och allmänmänskliga sanningar.

Berättelsen är Lewis egen tolkning av den gamla myten om Amor och Psyke.
Myten berättar om hur Psykes skönhet ådrar sig Afrodites vrede och hon sänder då sin son Amor för att straffa henne. Men istället för att straffa henne blir han förälskad i henne och för henne till ett palats där han i hemlighet besöker henne om natten. Psyke får inte se hans ansikte, men övertalad av sina avundsjuka systrar gör hon det ändå en natt. Amor vaknar och ser vad hon gjort och lämnar Psyke att förtvivlad irra omkring på jorden. Det är den grekiska myten i stora drag.
I Lewis version som har med stora delar av den så är det istället Orual i det lilla barbarriket Glome som är huvudpersonen och den som berättar historien. Hon är den sköna Psykes fula syster som avgudar Psyke men som bidrar till hennes olycka. Hon gör det inte av avundsjuka som systrarna i den  "riktiga" myten utan för att hon tro att hon älskar Psyke men inte förstår att hennes kärlek var självisk och kvävande.

Än en gång en roman som bär på många sanningar och som är aktuell även i dag såsom stora romaner alltid är.
                                                 En ny och gammal utgåva av boken.

onsdag 18 november 2015

Mitt liv som Schaffer


Det var med stor förväntan jag började läsa Janne Schaffers självbiografi, Mitt liv som Schaffer. De flesta har hört honom spela och många har kanske även sett honom. Han har spelat gitarr på 5000 inspelade låtar, gjort 11 egna skivor och en del filmmusik.

Hans självbiografi är en vandring från hans uppväxt, hur gitarren och musiken fann honom, möten med artister, spelningar och roliga händelser. Vi tillgodogörs 50-60 års musikhistoria.
Det är otroligt att få läsa om hur en kille, Robert Marley, hamnar att sova i pannrummet på en madrass i Jannes hus överfyllt med gäster. Hur en av de sångerna Robert klinkade på där i pannrummet blev väldigt känd som No woman, no cry och Robert kallade sig då Bob Marley.
Janne följde på nära håll också med Ted Gärdestads framgångsrika karriär men också tragiska livsslut, var med när Björn och Benny och Abba började ta form och han har spelat gitarr på hälften av deras låtar på skivorna.

När han var på äventyr i USA 1978 och skulle spela in skivan Earmeal så hade de ingen trummis, men han fick rådet att lyssna på en del skivor och se om han på dem fann någon trummis han gillade och då skulle de kontakta honom för inspelningen. Han fann en trummis och producenten tyckte det var ett bra val och eftersom de inte heller hade någon basist så så fick trummisens brorsa följa med och deras pappa på slagverk och tredje brorsan på keybord och så blev det.
I en paus under inspelningen berättade bröderna och pappan att de hade beslutat att bilda ett band, de skulle kalla sig Toto. Sedan spelade Jeff, Mike, Steve och pappa Jor Porcaro upp en låt de gjort som hette Hold the line.
Det här var några glimtar av alla de äventyr Janne Schaffer varit med om.

Livet har inte heller för honom varit en enda framgång, utan med förtvivlan såg han Ted Gärdestad tyna bort i sin ångest, depression och existentiella förvirring. Han har fått se sin egen bror dricka ihjäl sig för att komma bort från sina ångest demoner.
Sannerligen en intressant och givande läsning har det varit, denna nutidshistoria genom Janne Schaffers liv.


torsdag 12 november 2015

Blomman i snön


Mästaren
Aldrig mer ett ont ord                                      
om trasiga fioler!
Engång hörde jag Mästaren spela
på bara två strängar.

Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsintsrument,        
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta,
och jag visste:
Den fiolen var jag!

Andra skulle inte ha ansett mig värd
        att spela på,
men i Hans händer dög jag!

Vissa poeter bara kysser ens hjärta med det de skriver.
De där orden, formuleringen, budskapet som bara sitter kristallklart.
Dikten som öppnar hjärtat och själen, tar sig in i det allra innersta, får en att se större, längre och hoppfullt.

Bo Setterlind (1923-1991) är den poet som berört mig mest med sin poesi. Det är så många av hans dikter som värmer mitt hjärta och tröstar min själ. Det är en nåd att ha fått finna en sådan poet.
Han är en poet som har vandrat med mig länge och som satt ord på livet, verkligheten och såren.
Här har jag delat med mig tre av hans underbara dikter som jag just nu smakar på.

Det rätta svaret                              I trons grönskande landskap

Himlen har landat                         I trons grönskande landskap
på ett grässtrå,                               är korset dess vattenfall.
därför darrar det.

söndag 1 november 2015

Jag är en gubbe som smygmyser




 Det är med stor glädje jag läser Alexander McCall Smiths böcker. Tänk att denna skotska författare som är jurist till utbildningen och har varit världsledande jurist med inriktning på medicinsk etik kan skriva så charmigt.
Han är bosatt i Edinburgh, en stad som han presenterar på sitt oefterhärmliga sätt i flera av sina böcker. Särskilt kommer det fram i serien om invånarna på Scotland Street 44 med bland annat det sexåriga geniet Bertie och hans mamma. Småroliga böcker fyllda av charm.

Edinburgh är också platsen för Isabel Dalhousie. En intelligent kvinna som ärvt ett stort hus och en förmögenhet och som ger ut en tidskrift med filosofiska uppsatser. Filosofiska söndagsklubben var den första i serien om henne och sedan har det kommit fem till, Kärlek, vänskap och choklad, Rätt inställning till regn, Det varsamma bruket av komplimanger, Det behagliga med lördagar och Tacksamhetens bortglömda konst.

Mest känd är Alexander McCall Smith för Damernas detektivbyrå. Där får vi följa med Mma Ramotswe och hennes medhjälpare Grace då de löser olika problem för människor. De här böckerna är riktiga måväl böcker men en lugn och behaglig rytm. Fyllda med vardagliga små händelser och problem som ska lösas. De är småroliga, fyllda med behaglig glädje.

Det är då jag läser de här böckerna som jag får en mysglädje och blir en mysgubbe.