Hans självbiografi är en vandring från hans uppväxt, hur gitarren och musiken fann honom, möten med artister, spelningar och roliga händelser. Vi tillgodogörs 50-60 års musikhistoria.
Det är otroligt att få läsa om hur en kille, Robert Marley, hamnar att sova i pannrummet på en madrass i Jannes hus överfyllt med gäster. Hur en av de sångerna Robert klinkade på där i pannrummet blev väldigt känd som No woman, no cry och Robert kallade sig då Bob Marley.
Janne följde på nära håll också med Ted Gärdestads framgångsrika karriär men också tragiska livsslut, var med när Björn och Benny och Abba började ta form och han har spelat gitarr på hälften av deras låtar på skivorna.
När han var på äventyr i USA 1978 och skulle spela in skivan Earmeal så hade de ingen trummis, men han fick rådet att lyssna på en del skivor och se om han på dem fann någon trummis han gillade och då skulle de kontakta honom för inspelningen. Han fann en trummis och producenten tyckte det var ett bra val och eftersom de inte heller hade någon basist så så fick trummisens brorsa följa med och deras pappa på slagverk och tredje brorsan på keybord och så blev det.
I en paus under inspelningen berättade bröderna och pappan att de hade beslutat att bilda ett band, de skulle kalla sig Toto. Sedan spelade Jeff, Mike, Steve och pappa Jor Porcaro upp en låt de gjort som hette Hold the line.
Det här var några glimtar av alla de äventyr Janne Schaffer varit med om.
Livet har inte heller för honom varit en enda framgång, utan med förtvivlan såg han Ted Gärdestad tyna bort i sin ångest, depression och existentiella förvirring. Han har fått se sin egen bror dricka ihjäl sig för att komma bort från sina ångest demoner.
Sannerligen en intressant och givande läsning har det varit, denna nutidshistoria genom Janne Schaffers liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar