Han tog kål på mina fördomar

Det är roligt då man gör fynd. Det är roligt då man fyndar sådant som tagit kål på ens fördomar.

Jag har en god vän som gärna ville introducera mig i amerikansk skönlitteratur och som bland annat tyckte jag skulle läsa Paul Auster.
Nja, det lät inget vidare. Jag hade ju läst Mark Twain, William Faulkner och John Steinbeck men modernare författare skulle det vara något? Jag vet inte inte varifrån fördomarna mot amerikanska författare av nutid planterats i mig, men säkert hade det att göra med att gör man action rullar och tycks ha en annars ytlig kultur varför skulle det då skrivas något av värde? Det var så jag tänkte då.

Men så läste jag en intervju med Paul Auster och så hittade jag ett par böcker av honom på loppis och gav honom en chans. Tur att jag gjorde det. Han är en mästerlig berättare och jag stortrivs i hans sällskap. Idag tar jag vara på allt jag hittar av honom och min fördom mot amerikanska författare grusades totalt i Austers sällskap.

Jag hade den stora förmånen att för ett tag sedan att hitta en äldre bok, Månpalatset, av honom och den var en lika glädje full och njutbar läsning som alltid med Auster. Boken handlar om Marco Stanley Fogg som kommer till New York 1965. Sin far har han inte träffat, hans mor dog när han var elva år, och han har uppfostrats av sin morbror Victor. Han hamnar efter Victors död i fattigdom och ensamhet, men hittar kärleken och får jobb hos en märklig man i rullstol...

Det är som vanligt med Auster en mycket märklig men fascinerande historia som han berättar och han knyter ihop allt beundransvärt.