Leta i den här bloggen

torsdag 23 juni 2016

Barnet från ingenstans


 Det här är något av det mest gripande jag läst på länge. Man förvånas över vad vissa människor måste gå igenom. Tänk att en som Kari kan hålla livsmodet och livsglädjen uppe fastän livet slagit henne så hårt.
Kari är en av de flickor som föddes in i Hitlers avelsprogram. "Vi var Hitlers barn, Europas framtida ledare, Ariska. Fullkomliga.."
Kari växer upp i Sverige. Hon blir som barn medveten om att hon är adopterad, men hon får inte veta vem hennes riktiga föräldrar är. Hon flyttar hemifrån, går i skola, börjar arbeta. Blir kär, gifter sig, får en son. Mannen blir svårt sjuk, de skiljer sig och hon kommer in i en djup depression. Hon börjar söka sitt förflutna. Varifrån kommer hon? Vem är hon? Får veta att hennes biologiska mor finns i Oslo och besöker henne, men modern är förtegen om det förflutna. Hon finner en ny man att älska och de flyttar till Irland och där är det en vän som börjar dra i en tråd och nu börjar hennes förflutna nystas fram.
Hon får veta att hon har en bror i Norge. Att hennes mor under kriget hade ihop det med en tysk soldat och att hon var ett av Lebensborn-barnen. Hennes mor födde henne och hon skulle växa upp i Hohehorst den plats där de rent ariska barnen togs om hand som var framtiden. 200 miljoner barn skulle avlas fram. Hon får veta att hon kom till ett barnhem i Sverige, men var illa omtyckt och man ville göra sig av med henne. Men till sist kom paret som adopterade henne. Hon växte upp med att folk kallade henne horunge och hela tiden fanns det problem då hon inte hade några papper på när och var hon var född.
Det finns så många vändningar, svårigheter och grymheter hon går igenom och inte bara hon. Det är ingen behaglig läsning när hon berättar vad också hennes mor fick utstå. Men mitt i allt detta då hon fått svar på det mesta om vem hon är och varifrån hon kommer så kunde hon försonas med sin mor, sin bror och sig själv. Mitt i allt elände så är hennes historia en ljus berättelse.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar