Från etet cafbord i Paris

Det är alltid roligt att läsa Owe Wikström. Han är duktig på det han skriver om och han har förmågan att kunna skriva "fakta" varvat med lite romantiskt och drömskt. Att han dessutom talar om och citerar ur skönlitteraturen får vi inte glömma.

I sin nya bok Från ett cafébord i Paris så resonerar han kring tre saker: vänskap, tristess och samtal. Det är väldigt intressant att fundera kring vänskap, vad är vänskap?, vem är mina vänner? och hur ser vänskap ut? Vänskap beskrivs ofta som lågmäld, inte pretentiös eller krävande utan snarare tystlåten. En intressant tanke han ger kring vänskap är att vi kan vara vänner med faktiskt påtagliga levande personer men också med böckers fiktiva gestalter.

Delen om tristess behandlar två saker, de existentiella frågorna som kommer och som kan göra oss melankoliska och som följer med oss och som vi ofta vill fly ifrån och glömma. Den är dessutom både diffus, kännbar, oformlig och konkret. När vi flyr det existentiella grundhotet, att nära och kära dör, vi ska dö, vi ska lämna allt, varje dag för oss närmare ett slut, så flyr vi ofta genom konsumtion. Vi vill hålla bort den existentiella ledan och oron för den stora tomheten genom att konsumera.

Vad är ett gott samtal? Hur ska man hantera skitprataren, besserwissern och detaljfetischisten?
Tänk att det som vi ofta kan se som ett kort, ytligt, betydelselöst samtal i sig kan vara väldigt viktigt. I det goda samtalet blir man avlyssnad, lyssnar och människan blir som mänskligast. Det goda samtalet är ett redskap för gemenskap och sker på lika villkor. Samtalet är en konst som inte får glömmas bort eller slarvas bort, det behövs.

http://www.libris.se/fran-ett-cafebord-i-paris-1.950902