När vi nu firar vårt kära lands hundra år måste man fira med att läsa vårt nationalepos Kalevala och Runebergs Fänrik Ståls sägner.
Kalevala har jag läst i Lars och Mats Huldéns fina översättning från 1999. Vårt nationalepos Kalevala sammanställdes av Elias Lönnrot (1802-1884), läkare och språkforskare. Han byggde sitt verk på egna och andras uppteckningar av finska folksånger i östra Finland och Karelen. Verket har översatts till svenska flera gånger, helt eller delvis, men det här är den första fullständiga översättningen sedan 1860-talet.
Kalevalasångerna handlar om män och kvinnor med övermänskliga krafter. De tar ofta sången till hjälp. Om Väinämöinen behöver en båt så sjunger han fram den. Om Lemminkäinen behöver en häst så skapar han den av sina motgångar. Den mäktiga kvinnan Louhi förvandlar sig lätt till en väldig örn. Den unga Marjatta blir gravid med ett lingon i skogen.
Kalevala innehåller urgamla skapelsemyter, gripande mänskliga öden, mycken folklig visdom och många partier av lyrisk skönhet.
Fänrik Ståls sägner. Vår nationalskald Johan Ludvig Runebergs stora verk är en diktsamling som beskriver både verkliga och fiktiva händelser under det finska kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-1809, och där Sverige förlorade Finland till Ryssland.
Man kan säga att verket är präglat av den nationalromantik som växte fram i mitten av 1800-talet. Som en röd tråd genom Fänrik Ståls Sägner är sorgen och bitterheten över att Sverige genom nederlaget förlorade den östra delen av riket till Ryssland.
I sina hjälteberättelser hyllar Runeberg både verkliga hjältar och den fiktive, anspråkslöse soldaten som plikttroget och hjältemodigt försvarar fosterlandet, samt de vedermödor de alla fick utstå.
Soldaternas hjältemod och mödor står i verket som kontrast mot det svek som Runeberg och andra upplevde och kände mot de ledande militärerna och politikerna, inklusive konungen, som de ansåg vara skyldiga till att man förlorade den östra halvan av riket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar