Det blev ett par stunder av verklig njutning, eftertanke och fröjd då jag hittade Nils Ferlins diktsamling Barfotabarn. Boken är tryckt 1961 och i upplagan fyrtionde-fyrtioandra tusendet, vilket visar att Nils Ferlin verkligen är en av de stora och mycket omtyckta poeterna som vandrat på svensk jord.
Nils Ferlin föddes den 11 december 1898 i Karlstad. Han var en av förgrundsgestalterna bland Klarabohemerna, vilka inte levde ett så hälsosamt liv under allt sitt diktande och skrivande. Hans räddning blev att han mötte finlandssvenskan Henny Lönnqvist som han gifte sig med 1945 och de fick ett lyckligt äktenskap. De sista åren av sitt liv tillbringade han mycket på sjukhus. Hösten 1961 försämrades hans hälsa och den 21 oktober samma år avled Nils Ferlin.Diktsamlingen Barfotabarn så kom ut redan 1933 och är den andra diktsamlingen av de sju som han kom att ge ut. Många av hans dikter blev också tonsatta och därmed älskade visor. Så även från den här diktsamlingen.
Det är flera dikter jag minns och som jag läst tidigare som jag fick möta här igen. Du har tappat ditt ord, Anmärkningsvärt, Si, världen är förklarad för att nämna några. Den lilla underbara dikten Infall var en kärt återseende.
Man dansar där uppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mej plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.
Det är en sann glädje att få en diktsamling av en av de gamla stora i sin hand och få återknyta till dikter man minns och som man älskat och fascinerats över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar