Leta i den här bloggen

söndag 2 april 2017

Min grundsyn


                                                                Min grundsyn

Det fanns ingen självklarhet då jag var barn att jag skulle bli en älskare av litteratur. Jag lärde mig läsa först i skolan. Rättskrivning var inte för mig, inte meningsbyggnader, inte heller grammatik och allt det här är fortfarande en oövervunnen värld för mig.
Men ändå så började det någon gång med Wahlströms Ungdomsböcker, Dante, Bröderna Hardy, Biggles och många andra. Snart övergick det till August Strindberg och Bibeln och så blev läsandet och litteraturen en passion.

Jag kan inte vara nog tacksam för att just den sortens litteratur faktiskt ökade min lust för läsning och
skapade en passionerad grund för litteratur. Min mor och far läste mycket och särskilt min far var en litterär allätare och han tyckte som jag gör att det är bättre att läsa mycket, även om en del som man
läser skulle vara undermåligt, än att inte läsa alls.

I mitt barndomshem fanns som sagt böckerna. Också en uppmuntran till att läsa. Att söka böcker av alla de sorter och slag som kunde intressera. Trots diverse problem med skrift och språk så kom böcker att tidigt utgöra en viktig del av min värld.
Min väg in i litteraturen gick via den tidens ungdomsböcker men också andliga litteratur. Eller det som kallas uppbyggelseböcker.

Min grundsyn har blivit den, och det har jag lärt mig av Erik Sollerman, att man i längden inte kan odla intresset för Bibeln isolerat från annan litteratur. Bibeln är ett "Livets träd" i lustgården, som behöver alla andra träden och inte minst då "Kunskapens träd på gott och ont" för att komma till sin rätt. Kanske är det så att man inte kan förstå teologin rätt, om man inte sätter den i nära relation till såväl skönlitteraturen som lyriken och därmed till det mänskliga i alla dess former.

Då jag tänker tillbaka så har det fungerat så i mitt liv, att jag just genom litteraturen kommit att intressera mig alltmer för Bibeln och behållit intresset för Bibeln både som litteratur men också som Guds levande ord och kristendomens heliga urkund. Och det är ju också på det sättet Bibeln tillkommit, och därför har Bibeln också haft lätt för att samla litteratur omkring sig och att inspirera till litterärt skapande.
Vad vore den stora världslitteraturen som Dante, Milton, Goethe, Dostojevskij, Tolstoj, Shakespeare, Mann, Strindberg, Lindgren och många andra utan sina bibliska motiv? Och vad vore Zweig, Spinoza, Buber, Pasternak, Bellow, Singer, Oz och andra litterära judar utan bibeln? Det är väl till och med så att mycket av den underbara litteratur vi har idag inte hade funnits utan bibeln?

Jag känner en stor glädje över att ha funnit och blivit omsluten av litteraturens underbara värld.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar