Peter Robinson och kommisarie Banks

                                                    Peter Robinson
 
Det är länge sedan jag läst en så fängslande roman som En förgiftad man. Även fast Peter Robinson är mest känd för sina kriminalromaner och den här även räknas till den genren så är den enastående och är ganska långt en roman.
Chris Lowndes har i många år bott i Hollywood och komponerat musik till otaliga filmer. Men efter sin hustrus död så flyttar han tillbaka till Yorkshire där han köpt ett stort gammalt hus, Kilnsgate House.

Snart får han reda på att en vinternatt 1953, när tre middagsgäster samt en hushållerska blev insnöadei Kilnsgate House så giftmördades husets ägare herr Fox. Snart anklagades hans hustru Grace Fox för mordet och dömdes till döden och hängdes.
Chris Lowndes kommer inte ifrån den här historien och har hela tiden känslan av att hon dömdes på felaktiga grunder och han börjar forska i fallet.
Som det är med det Peter Robinson gör så är det alltid välskrivet. En förgiftad man är en av de mest fascinerande böcker jag läst på länge.  


Peter Robinson är mest känd för sina kriminalromaner med handlingen förlagd till den fiktiva staden Eastvale i Yorkshire med Alan Banks i huvudrollen. Banks är frånskild, har två barn som är unga vuxna, bor lite ängsligt i ett nyrenoverat hus och älskar musik. Han är inte en nedgången halvalkoholist men har små bekymmer och problem, men är oerhört respekterad inom poliskåren för sitt arbete. Böckerna om Alan Banks är alltid välskrivna, intelligenta och fängslande, man kan inte slita sig då man börjat läsa, HÄRLIGT.....

Robinson har också givit ut poesi och romaner utanför kriminalgenren. Hans böcker är översatta till 19 språk och han har fått mängder av prestigefyllda priser.

Peter Robinson är född 1950 i Yorkshire. Han bor numera i Kanada. Men delar ändå sin tid mellan Toronto och Richmond i North Yorkshire.

Roderick David Stewart

Han har aldrig varit någon stor idol för mig, men jag har alltid känt till honom. Och visst har man många gånger hört Baby Jane, Da ya think i´m sexy? och framför allt Sailing och många fler. Dessutom har han ju en så speciell röst att man alltid känner igen den.

Idag har rockartisten Rod Stewart hunnit fylla 71 år och är still going strong.

Jag måste erkänna att jag just nu är lite förtjust i att läsa biografier över dessa rocklegender eftersom de nu nått livets höst och har lite perspektiv då de skriver sina livsberättelser. Så är det också med Rod Stewarts Min självbiografi.
Han började sjunga i rockband på 60-talet och gav ut sin första soloskiva 1969. Hans senaste skiva kom 2013 så han har en karriär som sträcker sig över 50 år. Hans liv är den riktiga rockstjärnans liv. Kvinnorna avlöser varandra, äktenskapen avlöser varandra, pengarna strömmar in, alkoholen flödar och drogerna lika så. Däremot så hamnade han aldrig så djupt i varken alkoholen eller drogerna att han måste ta sig avgiftnings perioder.
Men däremot har han fått uppleva en elakartad sköldkörtel cancer och depression innan han fick en mer stabilitet i sitt liv och då började han bli 60 år.

Det är roligt att läsa Rod Stewarts biografi. Man ser att det är en man som mognat som skriver om sitt liv. Han är ärlig i sitt skrivande och naket berättar han om att det är hans fel att alla äktenskapen gått sönder. Han har distans till olika saker och han har en skön humor i det han skriver.
Han berättar om sitt enorma intresse för fotboll och hans kärlek till konsten som gjort att han skaffat sig en ansenlig samling av konst, hans olika hus över världen och om musiken förstås.
Han är idag gift (fjärde, femte gången?) och lever stabilt i det äktenskapet sedan ett antal år tillbaka. Har sju barn och en god relation till alla mammorna till barnen.
Han är inte alls hög i korken över att vara Rod Stewart som sålt 200 miljoner skivor utan har mer inställningen att så här blev mitt liv, allt är inte bra som jag gjort men vissa saker har jag lyckats med, och så ler han.

Kvinnorna och C. S. Lewis

C. S. Lewis har ofta anklagats för att vara sexistisk och könsdiskriminerande kvinnohatare. Man har anklagat honom för att se på kvinnan som mindre värdig och lägre stående varelse. Hans förhållande till Mrs Moore som han hade lovat att ta hand om om hennes son stupade i kriget så spekuleras av många som att de hade ett sexuellt förhållande.
Hans böcker ser man som sexistiska och kvinnoförnedrande. Man vill också påpeka att den klubb han bildade och som hette The Inklings bara bestod av män. Att han som professor och universitetslärare bara levde i en mansdominerad patriarkal universitetsvärld. Vilket gjorde att han bara kunde relatera till män och inte kände till kvinnor alls.

Två stora kritiker av Lewis och som försöker banka in denna (o)sanning om honom är Philip Pullman och J.K. Rowling. Varför Phillip Pullman hyser sådant agg mot Lewis som han gör vet jag inte.

I boken, Women and C. S. Lewis, får vi möta över tjugo Lewis kännare som bemöter dessa påståenden och fullständigt smular sönder åsikterna och argumenten om att Lewis var en könsdiskriminerande kvinnohatare. Boken är indelad i fem olika delar och i den första delen får vi veta om Lewis relation till sin mamma, Mrs Moore, hans fru Joy, Dorothy L. Sayers och många fler. I den andra delen får vi del av hur Lewis beskriver flickorna och kvinnorna i Narnia, Sience fiction trilogin, Den stora skilsmässan, Kärlekens fyra ansikten och några till. I den tredje delen får vi ta del av Lewis poesi och vad han säger om det motsatta könet där.
Den fjärde delen innehåller mer detaljerade analyser och personliga perspektiv och till sist den femte delen där får vi ta del av hur tre personer på olika sätt inom olika områden har fått inspiration från Lewis kvinnosyn att kämpa för kvinnornas rätt. Därmed har man gott igenom de mesta av hans verk och kan konstatera att anklagelserna mot honom och hans påstådda könsdiskriminerande kvinnosyn är rena struntpratet och bygger på något annat än att man har läst hans böcker.

Poesi

Några tankar kring att läsa poesi.

Poesi är ju något som är väldigt känsligt. Man kan inte läsa den hur som helst. När någon berättar om en poet som de tycker är så bra och rekommenderar en att läsa poeten och man gör det så kan man hamna i det att det säger en ingenting. Man begriper inte vad som är bra, det tilltalar inte en och är helt dött.

Jag upplever det också så att poesi som inte talar till en just nu så kan öppna sig för en senare. Det kan bero på många orsaker. Man är inte alltid mottaglig för poesi och det handlar ofta om att hitta rätt poesi för det läge man lever i just nu.

En annat märkligt fenomen jag dras med är att det tilltalar och inte tilltalar en. När Tomas Tranströmer fick sitt nobelpris och många citerade honom i kolumner och texter så berörde mig oftast de dikter de citerade. De var självklara, öppna och berörande. Men när jag läste hans diktsamlingar så förstod jag ingenting. De var låsta och döda. De öppnade sig inte alls för mig.

Poesin kan vara så märklig att den är tilltalande och stängd på samma gång.

Jag upplever det så att poesi är något som man måste leta sig fram i. Känna efter, smaka, fundera, läsa om och söka i. Den är värd det, för när poesin öppnar sig för en så finner man en helt ny värld. Ett ord i poesin talar lika mycket som tusen andra ord i andra sammanhang.