Nu har jag läst David Suchets bok Poirot and me. En mycket fascinerande bok där han berättar om sina 25 år som Poirot. Det blev 70 program med den lilla belgaren. Den första spelades in 1988 och den sista 2013.
Allt började förstås med en förfrågan om han ville göra karaktären Poirot. Han fick även träffa Agatha Christies dotter och man som sa att de trodde på honom då det gällde att gestalta Poirot. David läste då alla berättelserna om Poirot och tecknade ner allt som stod om honom då det gällde utseendet, hans gångstil och alla små egenheter med hans ordning med allting. Utifrån det skapade han den Poirot som han gestaltade och som blev så älskad.
Serien kom att säljas till mer än åttio länder och mer än 4000 tv stationer. Om jag minns rätt så var det över 750 miljoner som såg serien.
Poirot hade gestaltas många gånger förr för tv. Men det man gjorde nu var att spela in alla berättelserna som är skrivna om honom och den sista berättelsen som hette Curtain. Där löser Poirot sitt sista fall sittande i rullstol och sedan så slutar det med att han dör i sin säng. Det hade aldrig filmats förut.
Det är gripande att läsa om hur David Suchet älskade den här lilla belgaren han gestaltade och hur jobbigt det var för honom att dö med honom i den sista delen. Han har en så söt berättelse i boken när en gammal dam som hälsar på honom då han är på väg hem med, "Hallo, Monsieur Poirot." (Han är inte än utklädd vid tillfället) Han svarar henne med sin Poirot röst. Sedan undrar hon om det har hänt något där i området eftersom han är där. Han svarar henne att det har det inte. Då frågar hon vad han gör där, på vilket han svarar att han är på semester. Hon svarar med att säga att hon är glad att han är där och håller ett öga på området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar