Larsåkes bok tar avstamp från vandringen. Han var på sju dagars vandring till Santiago de Compostela när han själv vandrat 70 år på den här jorden. Det intressanta är att han som själavårdare och terapeut och som skrivit mycket i de ämnena vågar öppna sig som han gör i den här självbiografin.
Han gick själv så fullständigt sönder att han försökte ta sitt liv. Han funderar kring livets skörhet, att tro på en levande Gud, att gå sönder som människa, att känna skuld, leva med depression och smärtsam ångest. Hur ska man få livet att gå ihop?
Det är också förunderligt att hans historia som handlar om hans liv från vaggan till de första åren som pensionär till sitt innehåll är själavårdande, kyrkohistoria, evangelium och uppbyggelse.
Det är med en naken ärlighet, ömhet och respekt för livet som han berättar om lidande och mörker, frågor med och utan svar, Gud, tro och evighet, nåd och sanning och människans gåtfulla komplicerade psyke. Och hela tiden i berättelsen lyser hoppets låga fram hur mörkt det än kunde bli.
Jag verkligen drogs med i vandringen med Larsåke. Jag ville inte sluta läsa och när jag måste hålla paus från boken längtade jag bara efter att få sluta upp vid hans sida och fortsätta vandringen en bit igen för att få ta del av allt det som han kunde ge mig.
Tack Larsåke för att du vågade skriva den här boken.
Larsåkes bok hittar man på Adlibris, Bokus eller så beställer man den av honom direkt.
http://www.laword.se/Larsake_W_Persson/Bocker.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar