Det var en riktigt njutning att läsa Tomas Sjödin. Att lunka på i en behaglig takt och dricka in allt det han förmedlar. Det var gott och uppfriskande att läsa om vikten av tystnad, men att tystnad inte betyder frånvaro av allt ljud. Det var lika uppfriskande att se att då man trodde att man läste en bok om tystnad så läste man istället en bok om bön. Eller egentligen inte utan om att tystnad och bön hör ihop och går in i varandra.
Tystnad och bön är inte alltid det vi tror eller föreställer oss. När man sitter en stund i tystnad och/eller bön så är det väldigt vardagligt och det händer inte påtagligt något varje gång. Men att bygga in vanor i sitt liv av en stunds tystnad och bön så skapar något över tid. För att göra bönen rik kan man göra pilgrimsvandringar, ha en bönematta, ha ett litet altare och det är viktigt med både glädje och humor i bönelivet.
Kanske Tomas med Ljudet av tystnad fångat in många många människors längtan och därmed skapat en tyst revolution som också blir en bönens revolution, vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar