Det var annorlunda förr eller var det det?

Har ägnat mig åt att studera tabernaklet. Tabernaklet var ju det som Israels folk bar med sig i öknen under sin vandring till det utlovade landet.
När de hade lämnat Egypten och kommit till Sinai berg så stannade de där vid berget ett bra tag. Det var där som Mose tog emot de tio budorden och det var där som Mose i 40 dygn tog emot instruktionerna om hur detta tabernakel skulle byggas.
Sedan tog det 2 år att bygga det. Det är enormt mycket detaljer i själva konstruktionen och noga med vilket material man använde till vad.

De var 8580 personer som hade som uppgift att plocka ner och plocka upp tabernaklet och att bära det under vandringen. Så det var inget litet "tält" det rörde sig om. Den här helgedomen hade de sedan i nästan 500 år innan det ersattes av templet i Jerusalem.

Tre av de böcker jag studerat så är lite äldre. En är från 1889 och två från 1960-talet. Det jag funderade över med dessa böcker var deras format. Den från 1889 så var tryckt med mjuka pärmar och inte så tjockt och ganska trasig. (kanske ganska förståeligt) Men de två andra har hårda pärmar och är alltså inbundna.
En av dem har kvar ett omslagspapper som man tydligen hade runt böckerna, men många tog bort omslagspappret och slängde det. För man kan se att det finns inget tryckt på själva pärmen utan endast på ryggraden. Och tydligen tyckte man att boken var snyggast så förr. Det intressanta är också att de till storleken är i samma format som en pocket bok är idag. Många av de inbundna böckerna idag är ju betydligt större och dessutom är de ofta tjocka som tegelstenar. Men det är inte de här.

Vart vill jag komma med den här reflektionen? Det vet jag inte, men många gånger tycker jag de här äldre böckerna är lättare att hantera och ha att göras med än dagens böcker och kanske det är därför jag också tycker mycket om pocket böcker då det gäller formatet. Men jag vet också att de kunde trycka och laga både stora och tjocka böcker förr också. Sedan har vi ju den biten att alla böcker passar inte att ha i mindre format. Och så är det väl så att tjusningen med böcker är att de är olika, inte bara till innehåll utan även till format.

Vad menar vi?

Har just läst en spännande bok. En bok som fått mig att fundera, tänka, reflektera och som fått mig att ställa mig frågan: hur förhåller jag mig till saken?

Det är Mikael Tellbe, docent i Nya Testamentet och lärare vid Örebro Teologiska Högskola, som skrivit den högt intressanta boken Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?

Det är bokens titel som är frågan genom hela boken. Mikael har valt att reflektera över frågan från tre olika håll, 1. Att tro på Bibeln som Guds ord, 2. Att läsa Bibeln som Guds ord och 3. Att tolka och tillämpa Bibeln som Guds ord.

Han tar upp tre förhållningssätt som vi oftast har till Bibeln som Guds ord. Det finns de som menar att  Bibeln är Guds ord men lägger betoningen på att det är förmedlat genom människor i ett bestämt historiskt och kulturellt sammanhang och det innehåller därmed mänskliga fel och misstag. Andra lägger betoningen på att Bibeln från början till slut är Guds ord. Varav det tredje förhållningssättet — Bibeln som både Guds ord och människors ord, är det som är svårast för oss att hantera. 

Mikael menar att det går inte att bevisa att Bibeln är Guds ord, lika lite som det går att bevisa Guds existens. Men Mikael har den hållningen att "På samma sätt som min gudstro är en fråga om tro, är även min bibeltro en trosfråga." Han fortsätter: "Jag menar att det finns rimliga skäl att tro på Gud - och så även att tro på Bibeln som Guds ord."

När Mikael vidare funderar kring att läsa Bibeln som Guds ord menar han att då vi gör det så ställer vi oss i Guds berättelse. Bibeln är en större berättelse för oss att sätta in våra liv i.
Bibelns texter är en livskarta att orientera oss utifrån. Mikael hävdar också att "Bibeln vill föra oss in i en process som förändrar vår föreställningsvärld."
Det intressanta är att när Jesus vill säga något viktigt om Gud gör han det inte genom en samling påståenden eller lärosatser, "han ger en liknelse, en berättelse att kliva in i och läsa livet utifrån."

"Det är tron på Jesus Kristus som ställer mig i en relation till Bibelns texter. Det är så dessa texter blir till något mer än kulturhistoria eller skönlitteratur. Det är så Bibeln blir ett ord från Gud" skriver han när han är inne på delen om att tolka och tillämpa Guds ord. Mikael blundar inte för de svåra delarna i Gamla Testamentet som berättar om att utrota folk och om krig och annat elände, och erkänner att de är svåra texter att förhålla sig till och veta hur man ska ta.
Men han för också fram hur de tidiga/första kristna såg på och läste Gamla Testamentet. "De läste Gamla testamentet mer som ett vittnesbörd än som ett påbud." Mikael menar att en kristen läsning av Gamla testamentet innebär att se dessa texter som en förberedelse för, en förutsägelse om och en förklaring till Kristus.

Det här var för mig en mycket dyrbar bok att fundera och resonera kring. Hur förhåller jag mig? Vad tror jag om Bibeln? Jag tycker att både troende och icke troende människor gärna kunde läsa boken för att förstå hur olika synsätt det finns på Bibeln och därmed fundera över hur de själva ser på Bibeln.

Alberto Manguel, Nattens bibliotek 2

Alberto Manguels bibliotek i den lilla byn i Frankrike är något av det vackraste jag sett. Biblioteket är i en lada från 1400-talet. Jag måste erkänna att det inspirerade mig då jag drömde om mitt eget bibliotek och då det tog form och byggdes.
Alberto har åtminstone 35 000 böcker i sitt bibliotek, så jag har en bit kvar innan jag nått så långt. Men det sägs att en flitig läsare inte hinner med mer än runt 10 000 böcker under sitt liv så det är mycket som blir oläst.
Men han är inte bara känd för sitt bibliotek han är också en erkänt duktig och känd författare.

På dagarna är hans vackra bibliotek en arbetsplats, böckerna står i stram ordning och Manguel läser och bläddrar i dem. Men på kvällarna blir biblioteket en egen livlig värld, där de enskilda böckerna tar kommandot och talar med varandra.
Alberto Manguels tankar flyter fritt och fantasin väcks till liv.

Här berättas om den tjeckiske bibliotekarien som rusade efter den tyska armén på reträtt och krävde att de skulle lämna tillbaka böckerna de lånat.
Här möter vi några colombianska bönder som läser Iliaden och inser att Homeros historia var precis lika deras egen.
Här får vi läsa om olika bibliotek som funnits i historien och om drömmar om bibliotek och hur de kunde se ut.
Vi får även läsa om Manguels eget bibliotek och hur det byggdes och blev till.

Alberto Manguel öppnar våra sinnen. När vi ser - bilder av alla de slag - målade, skulpterade, fotograferade eller framförda på en scen, tillför vi dem våra egna drömmar, kunskaper och fördomar. ingen tolkning är den andra lik.
Manguel lyfter ett dussin fantasifulla bilder - ett mycket personligt urval - och upptäcker förtjust hur var och en försöker berätta en historia för oss.

Han letar efter spåren av Picassos brutalitet mot sina älskarinnor i målningen Guernica och det förflutnas gåtor på en 1400-talsmålning av Robert Campin.
Fotografen Tina Modotti for till Mexico där hon utvecklade ett starkt socialt engagemang. Hennes fotografier av ett par bara fötter i slitna sandaler, eller ett par arbetarhänder slutna om handtaget på en spade, säger allt om de villkor som gällde på den fattiga mexikanska landsbygden.

En bok som vill öppna våra sinnen för den visuella världen.

I en historia om läsning skildrar författaren och bokälskaren Alberto Manguel  det skrivna ordets 6000-åriga historia - från lertavlan och papyrusrullen till CD-rom skivan och hypertexten.
Han berättar om berömda bibliotek, ovärderliga bokskatter, maniska läsare och förbjuden lektyr. Men också om högläsning, läsglasögon, läsställningens betydelse och mycket mycket annat.

Från fjärran land det kom ett bud är den enda roman av Alberto Manguel vi har på svenska. Han
inspirerades att skriva romanen efter att ha mött en skolkamrat som han hade trott blivit dödad under den argentinska militärdiktaturen.
"Han berättade för mig om en lärare som han hade beundrat väldigt mycket, men som hade visat sig vara en sådan som angav studenter till militären och som var ansvarig för att ha torterat några av mina vänner. Jag kände ett behov av att förstå hur man kan bli en sådan dr Jekyll och mr Hyde." Det här berättar Manguel att är bakgrunden till den här romanen.
Det är en resa in mot mörkret, mot den ondska som kanske finns i alla människor, men också en kärleksroman som känsligt utforskar vad som överhuvudtaget går att reda på om en relation mellan en man och en kvinna, mellan en far och en dotter.
Boken tar oss med på en resa genom fyra decennier och över lika många kontinenter.
                                                                 

Den här lilla boken är den senaste på svenska av Alberto Manguel. Det är en underbar bok om författaren Jorge Luis Borge.
Mot slutet av sitt liv när Borges redan blivit blind av en ärftlig sjukdom så hade han en stor krets av människor som läste för honom ur böcker han själv valde.
Alberto Manguel, som bara sjutton år gammal hade ett slags litterärt förhållande till Borges, är den som gör det möjligt också för läsaren att uppleva en känsla av närhet till legendariska argentinska författaren. På en lättflytande, förtrolig prosa berättar Manguel engagerat och inbjudande om sina minnen av Borges.
Här serveras vi små historier och får även fina insikter i Borges författarskap. Manguel låter läsaren komma mycket nära människan Borges och därmed läsaren och författaren Borges.

Alberto Manguel, Nattens bibliotek 1

Jag hade bara hört om boken men inte fått tag på den. Jag hade sett bilder på nätet av Alberto Manguels eget bibliotek och drömt mig bort. Jag vill också en dag ha ett bibliotek på min gård. Så sker det härliga som sker ibland, jag finner boken, köper den till julklapp åt mig själv och har en underbar julläsning. 

På en kulle söder om Loirefloden fann han ruinen av en stor uthusbyggnad av sten från 1400-talet. Den lät han restaurera och bygga om för att rymma hans boksamling. Han skriver i sin bok Nattens bibliotek: ”Det första jag såg av vad som skulle bli mitt bibliotek var stenar och damm som täckte en rektangulär yta på ungefär sex gånger tretton meter. Stenarna som hade ramlat ner låg mellan duvslaget och pannrummet, som skulle bli mitt arbetsrum. Puderfint stoft regnade över klängväxtens blad varje gång en fågel slog sig ner på skiljeväggen. Arkitekten som till sist ritade biblioteket bor (till all lycka för mig) i byn. Hon insisterade på att traditionella metoder skulle tillämpas när muren rengjordes och utrymmet byggdes upp igen.” 

I detta mycket vackra bibliotek sitter han gärna och läser om natten, därav bokens titel. Han skriver: På dagen är biblioteket ett ordningens rike. På natten förändras stämningen. Ljuden dämpas, tankarna blir mer högljudda. ”Först när det är mörkt lyfter Minervas uggla till flykt.”

I Nattens bibliotek berättar han om fiktiva och verkliga bibliotek och reflekterar över sitt eget förhållande till böcker och hur boksamlingen kommit till. ”Det som gör ett bibliotek till en spegelbild av dess ägare är inte bara valet av själva titlarna utan också det nät av associationer som valet antyder. Om varje bibliotek i någon mening ger en spegelbild av sina läsare är det också en bild av vad vi inte är och inte kan vara. Frånvarons tyngd är ett lika stort inslag i alla bibliotek som ordningens och utrymmets begränsning.”

Förmodligen tycker jag så mycket om Nattens bibliotek för att det Manguel säger så utomordentligt väl formulerar vad jag själv skulle vilja säga om mina böcker. Men inte bara det. Boken och bilderna från hans bibliotek närde min egen dröm om att få bygga ett bibliotek. En dröm som fick liv och näring av det jag läste och såg. En dröm som småningom blev en verklighet och i den drömmen sitter jag nu och skriver. 

Manguel menar att varje bok i biblioteket har sitt ursprung i drömmar. Varje tillskott till biblioteket känns som ett fynd om man bara köper det man verkligen vill ha och längtat efter att äga. Av hela mitt hjärta kan jag bejaka bokens slutord: ”Alla bibliotek är resultat av fynd: Jag har funnit böckerna, jag har funnit platsen där jag bevarar dem. Jag har funnit stillheten, glädjen och insikten när jag läser dem. Vad är det då jag sökte? Tröst kanske. Kanske tröst.”

Kanske betyder det i själva verket detsamma som jag söker och oftast finner i mitt eget bibliotek: frid, ro och själens tröst. 

Förstår du vad du läser?

Chrys C. Caragounis är en helt okänd man för mig och jag har aldrig vad jag vet varken läst något av honom eller hört om honom. Men han är i alla fall teologie doktor och Professor emeritus vid Lunds universitet. Han har utforskat antiken och Nya testamentets grundtext i över 40 år. 

Förstår du vad du läser? är ju förstås en bok som handlar om det han forskat och arbetat med under sin karriär. Men den är vaken tråkig eller svårläst utan uppmuntrande för den som vill fördjupa sin bibelläsning och förståelse av det man läser. 

Han talar om vad som är den kristna trons väsen och unika karaktär. Han visar på att judendomen och kristendomen är två helt olika religioner fast de står nära varandra. Han visar hur revolutionerande Paulus var i mycket av det han skrev för att påvisa denna skillnad och till och med visar att för Paulus var judendomen en vantolkning av GT, medan kristendomen är uppfyllelsen av den sanna intentionen och innebörden hos GT. 

Han visar också på hur mycket Paulus, Lukas och de andra var kunniga i hellenistiska läran och kulturen och han tar läsaren med i olika tolkningsprinciper och funderar över hur vi tolkar olika saker i Bibeln. Hur fel man tolkat olika saker då man inte känner till historia och vad olika saker står för. Han är också in på hur vi ska förstå liknelser, allegorier och typologi. Han betonar även vikten av sammanhanget där en bibelvers finns och varnar för lösryckta verser som man tar till sig och lever på fastän Gud även kan tala till oss på det sättet och många andra sätt. 

”Antingen är NT och har alltid varit Guds Ord, eller är det inte det och har aldrig varit det. NT kan inte vara Guds Ord vid ett visst tillfälle och inte vara det vid ett annat tillfälle!” För att citera en av många bra saker han säger i boken. 

Omdömet av boken är: Läsvärt, läsvärt, mycket läsvärt. 

Bonhoeffer

‹

Det här är en riktig biografi. Det börjar med Dietrich Bonhoeffers föräldrar och hans barndom, ungdom och studieliv. Sedan få vi följa hans liv fram tills han avrättas den 9 april 1945. 

Eric Metaxas förmår beskriva Bonhoeffers liv som präst och anti-nazist och hur hans tänkande och tro formades under hans korta liv. Han förmår också sätta in Bonhoeffers liv i det större sammanhanget. Första världskriget och det storpolitiska spelet som föregick det och hur det var i Tyskland fram till att Hitler tog över makten, började förändra landet och andra världskriget och dess grymheter. 

Bonhoeffer var också spion och motståndsman och en av dem som försökte lönnmörda Hitler i det så kallade 20 juli-attentatet. Bonhoeffer grips av Gestapo, hamnar i koncentrationsläger och avrättas endast 39 år gammal. 

Många känner också Bonhoeffer från hans idag klassiska böcker Liv i gemenskap, Efterföljelse, Motstånd och underkastelse och Alltid hos dig.

Dietrich Bonhoeffer liv och verk tycks aldrig sluta fascinera människor men så har han ju skrivit odödliga böcker. 

Bo, Bo och Bo

När jag som yngling hade börjat upptäcka den litterära världen och läste författare och poeter jag hört talas om eller läst om så var Bo Bergman en av de som tidigt kom med.
Jag vet inte varför men förmodligen fann jag hans böcker på antikvariat och jag minns att jag fascinerades av att han blev nästan hundra år.
Bo Bergmans poesi hör till den som var med och introducerade mig till poesins värld. Han var en poet av sin tid och sin tradition.
Dessvärre så är det mycket länge sedan jag läst honom.

För evigheten

Det sitter en ung poet

och skriver för evigheten,

och blodet hettar och jäser

i ådrorna på poeten.

Men bakom hans rygg

står skugga vid skugga

av hundratals glömda

och världsberömda

poeter som ingen läser.

ur Bo Bergmans Kedjan från 1966

Bo Carpelan återkommer jag ofta till. Jag vet inte vad det är med hans poesi men den är tilldragande och spännande.
Carpelan själv var inte speciellt religiös men jag upplever många av hans dikter som djupt andliga. De talar andliga sanningar.
Men en stor poet har ju djup i sin poesi. Poeten skriver sin dikt med en tanke och känsla han har och varje läsare tolkar den efter de upplevelser och referenser hon har av livet. Och dikten är lika sann och lika rätt för alla.
Jag tar mig gärna ann Carpelans poesi och har behov av att läsa honom ibland.

Den isbundna marken                                    Sök tonen

bär inga tecken på vår.                                   vänta

Snön drar som rök förbi                                  lyssna till regnet

den mörka tidens                                            innan det faller

milda gråljus.

                  ur Bo Carpelans I det sedda från 1995

Bo Setterlind har följt mig många år. Han har skrivit sångtexter, berättande dikter, dikter och mycket mer. Någon gång har han varit obegriplig men oftast berörande.
Han har förmodligen gjort sig odödlig med sin dikt Döden tänkte jag mig så.
I motsatts till Bo Carpelan så har Bo Setterlind alltid haft en stark bekännelse. Hans kristna tro har präglat mycket av det han skrivit och därmed berört många.
Men han har också varit folkkär och skaror har dragits till de tillfällen då han uppträdde med sin poesi.
Jag själv sätter mig nu som då ner och njuter och låter mig gripas av någon av hans diktsamlingar.

Karlavagnen

Karlavagnen är mycket nära,

den står alldeles om hörnet,

jag undrar, vem som ställt den

där.

Kanske någon, som känner sig hemma

här

och som tänker stanna,

tills dagen gryr.

Det rätta svaret

Himlen har landat

på ett grässtrå,

därför darrar det.

                                                                                   ur Bo Setterlinds Stryk molnet från din panna från 1992