Det är ju nog en speciell man som Carl-Erik Sahlberg skriver om då han skriver om George Muller. Muller var ingen snäll gosse i sin ungdom och tvingades mer eller mindre läsa till präst för sin far. Men det gick lite si som så med det fastän han var en intelligent gosse. I tjugo års åldern möter han Jesus på en samling och från det förändras hans liv.
Snart börjar han det arbete i Bristol som han kom att bli så känd för. När Muller dog 1898 hade han gett ett hem för mer än 10 000 föräldralösa barn och över 120 000 barn hade fått undervisning i någon av hans 117 skolor och han hade fått 50 000 bönesvar.
Muller levde ett liv i tro på en god Gud och som gav svar på bön. Barnhemmet och skolorna drev han med förtröstan på att Gud skulle förse dem med vad de behöver och det gjorde Gud.
Carl-Erik Sahlberg har valt att sätta in en ruta med en kommentar i berättelsen om Muller där han berättar om erfarenhet från sitt liv och visar att det Muller gjorde eller trodde det funktionerar.
https://www.semnos.com/bocker/george-muller-ett-liv-i-bon-och-tro/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar