Samma gamla nya jag heter en bok av Robert Eriksson som är pastor, sångare, musiker och skribent. Boken bär underrubriken Om att upptäcka Gud och bli den jag är.
Jag vill börja med att säga att det han berättar det han tar sig ann är inget nytt. Det är samma gamla evangelium som tusentals skribenter skrivit om före honom. Det handlar om att vi är Guds avbild, hur det andliga livets utveckling består av olika årstider, att Gud älskar oss, vår svaghet, vårt hjärta och vår innersta människa, själen, förståndet och medmänniskan, men...
Det som gör att jag gärna igen påminns om dessa sanna gamla sanningar är hans sätt att skriva. År 2012 kom hans bok I stället för balans sök Gud och redan då gav han an tonen för sitt sätt att skriva. Han gör det på ett annat sätt.
Han är pastor sångare, musiker och skribent. Det är det där med musiker och sångare som gör det intressant. För det handlar inte om lovsång utan om musik och sång överlag. Han har varit en stor slukare av musik sedan barn. Han har verkligen lyssnat på banden och artisterna för han vet vad deras sånger handlar om.
Skriver han om vår svaghet och brustenhet, om Guds kärlek, om jaget eller vad det nu är så kan han alltid referera till någon sång. Han fångar upp U2, Beatles, Bob Dylan, Rolling Stones, Petra, Håkan Hellström och Veronica Maggio för att nu nämna några. Han visar hur artister oftast grubblat på olika frågor, skrivit om dem och hur dessa frågor redan finns ställda i Bibeln och så sammanför han sången och Bibeln på ett fint sätt och skriver utifrån det sammanförandet.
Åtminstone för mig innebär det här två saker. Det första är att han öppnar upp för olika artister och det de skriver och sjunger om så man börjar lyssna på dem på ett nytt sätt. Det andra är att han också öppnar upp Bibeln och visar att mycket det som vi människor brottas med (och som artister ger uttryck för) det talar också Bibeln om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar