Gunnar Edman

Det är många år sedan, ja egentligen då jag var en yngling och litteraturintresset hade tagit vid som jag stötte på namnet Gunnar Edman. Jag läste bara en bok av honom då, Credo, men samlade på mig alla böcker jag hittade av honom.
Men i somras bestämde jag mig för att läsa alla de böcker jag har av honom. Det har varit en fin upplevelse för hjärta och hjärna. Ett författarskap som har hat otroligt mycket att ge. Underbara naturskildringar, djupa sanningar från Bibeln, mycket om livet. Man kan säga att han många gånger försöker förena naturvetenskap och kristen tro.

Jag trodde att Gunnar Edman var pastor eller predikant eftersom han brukade tala offentligt och skrev kolumner i tidningar. Nå, delvis var han väl det men han var verksam som folkhögskolelärare.
Gunnar blev tidigt intresserad av både musik och litteratur. 1936, 21 år gammal, debuterade han med poesisamlingen Charis. Sedan under det dramatiska 1940-talet skrev han livsåskådningsromaner där miljön var hämtad från Marstrand där han växte upp. Genom nålsögat, Georg diktaren, Skandalen, Men vid sjätte timmen är de böcker som kom till då.

Om människans eviga längtan efter mening och sammanhang handlar merparten av Gunnars ca 35 böcker. Där kan nämnas Skuggbild och verklighet, Att bli över, Den stora bejakelsen och Den skingrande mosaikens bild. 
En intressant sak att uppmärksamma i hans författarskap är att han sex år före Astrid Lindgren skrev två Emil böcker, Emil och Mystiska huset och Emil har något i kikaren. Det är dråpliga skildringar av originalen från 1920-talets Marstrand.

Hans krönikor har samlats i tre böcker Närvaro, Du med livet och Någon behöver dig.

Gunnar föddes 1915 och dog 1995. Mellan de åren trädde ett mycket intressant författarskap fram, värt att läsas. Gunnar är förövrigt pappa till den kände författaren och biologen Stefan Edman.